Anledningen till att jag fortfarade kämpar för dej har jag kanske sagt förut föra att jag fortfarande älskar dej och har känslor var, det har jag men det är inte det som gör att jag vill hålla min känlor uppe utan för att jag har en känsla innom mig som jag måste se vad det är om det är sant eller inte och när jag är med dej så känner jag att jag tror att den känslan är sann, jag kommer inte säga vad känslan är för någon för jag vill inte skrämma dej eller få dej att tänka massa, men jag har tänkt mkt nu och jag minns att vi hade det dåligt såhär förra året med när jag skulle ta studenten för det var mkt som skulle fixas och så kände jag en viss stress innom mej, jag vet inte om du gör det men då löste vi det nu när vart dålig så gjorde vi det inte vi slutade prata med varan och gick åt åt olika håll på stigen istället för tillsammans, för jag vill fortfarande hävda att om vi hade velat vara ihop båda två så hade vi kunnat löst det och kanske varit lyckliga nu, för jag tyckte att allt gick så himmla fort jag var ledsen och besviken du med och allt vart bara fel.. jag har under denna ensamma tid fått reda på att min känslor finns kvar dom är starkare än var dom var då och jag tyckre fortfarande att det är tråkigt att du inte känner samma sak, för när vi träffas och så när vi gör våran grej fortfarande så tycker jag att det känns ibland som att dom finns hos dej med men jag vet inte du har ju sagt att du tycker om att ta på mig det kanske bara är det de handlar om när vi ses då för jag vet inte hur du tänker eller något..

Du får mig att må så jävla bra, och jag tycker inte riktigt om det för det vill jag kunna gör ändå men du får det du får mig att skratta som aldrig förr..

Med detta menar jag inte att du ska komma tillbaka ville bara berätta..

<3

Annons

Bilden saknar taggar

juli 2010