July
Saturday 2 January 2010 photo 1/1
|
man gör allting i sin makt för att få må bra. eller ens okej.
men tyvärr så droppar tårar snabbt i en långsam natt.
och bekymmer och besvär dom river sig upp.
när man inser vad man har, vill man dö varje dah.
när man inte orkar kämpa kommmer ren frustration
så det blir ju jävligt svårt i varenda jävla läge
så jag tar besllutet och ingen kan ju stå i vägen.
långa jävla texter, det är ju min grejj.
allting runtomkring mig gö mej rent förbannad.
livet ska vara lycka och ingenting annat.
jag står ju här i ljuset i gränsen till det mörka.
och valet är ju mitt. men kommer jag att orka ?
jag kan inte tacka gud, för alla minnen finns kvar.
du lovade mej lycka, jag kände mej trygg,
och se vad jag har nu.
vad kan jag säga ?
ni tror att det är glömt.
men jag släpper det aldrig, det sitter så ingjutet.
har aldirg vart en ängel,
men ni borde vet att jag har försökt.
jag är ju bara barnet, men jag förstår nog endå.
när det började dra ihop sig, det känns som igår.
och smärtan får mej att le.
även fast i mitt huvud så orkar jg knappt nåh mer.
men ljuset kommer, mer och mer för varje dag.
jag kommer säkert klara av det här, fast vägen är ju endå svår.
men tyvärr så droppar tårar snabbt i en långsam natt.
och bekymmer och besvär dom river sig upp.
när man inser vad man har, vill man dö varje dah.
när man inte orkar kämpa kommmer ren frustration
så det blir ju jävligt svårt i varenda jävla läge
så jag tar besllutet och ingen kan ju stå i vägen.
långa jävla texter, det är ju min grejj.
allting runtomkring mig gö mej rent förbannad.
livet ska vara lycka och ingenting annat.
jag står ju här i ljuset i gränsen till det mörka.
och valet är ju mitt. men kommer jag att orka ?
jag kan inte tacka gud, för alla minnen finns kvar.
du lovade mej lycka, jag kände mej trygg,
och se vad jag har nu.
vad kan jag säga ?
ni tror att det är glömt.
men jag släpper det aldrig, det sitter så ingjutet.
har aldirg vart en ängel,
men ni borde vet att jag har försökt.
jag är ju bara barnet, men jag förstår nog endå.
när det började dra ihop sig, det känns som igår.
och smärtan får mej att le.
även fast i mitt huvud så orkar jg knappt nåh mer.
men ljuset kommer, mer och mer för varje dag.
jag kommer säkert klara av det här, fast vägen är ju endå svår.
Comment the photo
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/iljn/434942275/
Visa toppen
Show footer