Saturday 24 November 2012 photo 1/2
|
Vet inte om jag kommer ångra mig eller inte med och lägga ut denna.. jag vet inte.. Den e ganska rörig och ingen kommer fatta ändå. Men jag gör det, fet ångest. Här är den iaf.
Min Livshistoria:
Det började faktiskt redan innan jag kom till denna värld. Min mamma var på krogen en natt under sommaren 1996. Där träffade hon min pappa. Dom började prata och så som man gör på krogen, och sedan så gick det väldigt fort fram. Mamma blev gravid med mig innan dom hade flyttat ihop och jag var inte planerad. Jag tror inte ens dom var tillsammans då. Dom funderade på abort men dom beslöt sig för att behålla mig. Livet rullade på för dom, pappa gick i lumpen och mamma jobbade på banan på volvo. Natten den 4.e Maj 1997 började kramparna, och klockan 03.21 den 5.e Maj kom en liten flicka. Det var jag. Jag döptes till Sofia Helena Segerberg, men efter 3 månader byttes mitt efternamn till Svensén. Tiden gick, jag växte upp. Min pappa var nästan aldrig hemma, därför tillbringade jag mycket tid med min mamma. När jag var 3 år föddes en till in i våran familj. Det var en liten pojke som jag bestämde skulle heta Jonathan. Per Jonathan Svensén är min lillebror, född den 21.a Juni 2000. Men då började saker förändras... Vi flyttade till en annan lägenhet. Min pappa blev mer aggressiv. Han började slå mig och kalla mig saker. Jag kommer ihåg en gång så himla väl. Jag var ca 4 år. Han slog mig hårt på ryggen, jag fick ett rött handavtryck på ryggen av hans hand. Varje gång någon slår mig på ryggen får jag en flashback på det och mår dåligt. Även om någon gör det på skoj, för jag får det synen, och vem vill se sin egna pappa slå en?
när jag var 6 år och min lillebror 3 så flyttade vi till Stora Höga, där vi bor än idag. Jag började där i 1.a klass. Jag var lite kraftigare än alla andra barnen och hade 1 kompis. Jag blev mobbad, utefryst och kallad saker. Lärarna brydde sig inte först, inte förrens i 3.an när vi fick en ny lärare som förstod och försökte men ingenting hjälpte. Jag rymde en dag från skolan i 2.an för jag orkade inte med det. Alla var emot mig, och min pappa var fortfarande på mig med ord men som tur är inga slag. Det hade slutat. I 4.e klass blev jag mer utfryst och retad än någonsin. Jag fick mail om hur äcklig jag var, hur folk spydde när dom såg mig. Jag fick kottar kastade på mig och elaka kommentarer och blickar. Varje dag. Kanske ska nämna att jag började i handboll i 3.e klass och blev "mobbad" typ av tränaren och slutade i 5.an/6.an.
I 5.e klass blev jag vän med 2 klasskompisar som jag fortfarande är vän med, utan dom vet jag inte vad jag hade gjort. Dom har verkligen räddat mig i skolan. Men grejen är, att mobbningen slutade inte för det. I 4.an till 6.an så favoriserade våran nya lärare elever, och jag var inte någon av dom. Jag sa saker som andra hade gjort, och dom sa att dom inte hade gjort det och självklart så tror hon sina favoritelever. Jag gick hos kuratorn, men det hjälpte inte ett dugg.
I 6.e klass slutade jag gå till en kurator, det hjälpte ändå ingenting. Jag blev nu mer retad, men jag hade fått en pojkvän. Han bodde 27 mil ifrån. Han var inte så snygg och jag blev retad för det, folk gav sig på oss. Men vi höll ihop i 2 år. Dom som gick på mig började gå på min kille. Jag blev arg och sa ifrån, det har jag aldrig vart rädd för att göra. Bara det att dom var så många fler...
I 7.an skaffade jag facebook då jag fick min dator. Jag tyckte det var kul till en början. Sen började det.. Jag fick en massa hat meddelanden och inlägg. Fake konton skapades om mig och det var typ hela skolan mot mig. Jag började må dåligt, min pappa var fortfarande på mig. Jag började i basket för att börja röra på mig igen, då kanske folk kunde tycka om mig och acceptera mig mer. Men nej. I 8.an fortsatte det och nu går jag i 9.an.
Jag är inne i en period där allt bara är skit och jag vill försvinna. Jag blir inte accepterad av alla i mitt basketlag, min pappa blir arg för minsta lilla och vi bråkar varje dag, jag blir mobbad i skolan och jag äter knappt längre. Jag blir arg på mig själv när jag äter. Folk har hela min uppväxt mobbat mig för min kropp, att jag vart för stor. Jag har skärt mig för jag hatar mig själv så jävla mycket! Jag sover inte tillräckligt längre, alla tankar håller mig vaken och jag känner mig inte säker i närheten av min pappa. Jag är rädd att han ska en dag få nog och komma in och bara slå mig. Så ofta som vi bråkar så tror jag att det kommer hända och jag vill verkligen inget annat än att det ska bli bra.
För att sammanfatta allt det här så har mitt liv vart sämst. Just ja, min farmor gick bort i cancer när jag gick i 6.an, min mamma fick en propp i hjärtat när jag gick i 3.an men överlevde och min gammelmormor gick bort förra året. Ja, nu känner ni mig. Mitt liv ser inte så kul ut längre va? Mitt liv just nu ser ut på detta sett ungefär..
Jag vaknar, det första jag gör är att gråta. Går upp och sätter mig vid datorn. Äter ingen frukost. Går till skolan, mår illa. Äter inget i skolan. Jag kan inte äta i skolan, känns som alla stirrar på mig för att jag e så fet och inte borde äta. Hoppas dom blir nöjda nu. Kommer hem, tar en macka. Gråter, sitter vid datorn. Går ut och tar en macka till eller mat fall det är något gott, oftast inte. Sedan går jag antingen till dansen eller träningen. Sedan kommer jag hem och duschar och går in i mitt rum. Ibland väntar jag tills mina föräldrar sover innan jag går och lägger mig för jag skär mig, ibland sitter jag bara uppe med datorn. Det är väldigt olika på grund av hur dagen har varit. Det senaste har vart att jag skärt mig, och jag är inte stolt över det.
Så ser mina dagar ut. Tycker ni fortfarande att mitt liv ser perfekt ut? Vänta bara, jag är inte klar.
Varje dag när jag är hemma samtidigt som pappa så bråkar vi. Det kan vara allt ifrån att jag ätit upp mackorna till att jag går ur bilen för segt. Mamma är oftast på pappas sida. Jag håller mig ofta hemifrån på grund av pappa. Jag har ingen bra relation till min pappa, jag litar inte på honom. Jag är livrädd för min pappa.
Ja, detta är mitt liv. Nästan in i detalj, har la glömt hälften men ni får en överblick om hur jävla kasst det är egentligen. Jag vill bara passa på och tacka alla mina underbara vänner som jag lyckats skaffa på nått jävla vänster för att ni alltid finns där och stöttar mig fullt ut när jag behöver det! Ni är guld värda och jag älskar er! OM inte ni hade funnits där för mig, hade jag inte levt nu. Ni har verkligen räddat mig, allihopa! TACK <3
TACK NI SOM ORKADE LÄSA, PUSS <3
// Sofia Helena Svensén
Annons
Comment the photo
Panda
Sun 6 Jan 2013 16:32
rätt osäker men jag hoppas det...
älskar dig med, tack för att du finns <3
älskar dig med, tack för att du finns <3
PPMVE
Wed 12 Dec 2012 22:50
om du känner att du kanske vill prata med någon som vet lite om såna saker så kan du messa mej.. jag känner igen mej på flera ställen i din text
mandzen
Sat 24 Nov 2012 22:00
åh fy sjutton va hemskt :( vet tyvärr lite hur det är,blivit ju själv mobbad psykiskt och fysiskt,våld,misshandel både utanför och i hemmet,våldtäckt,utfrysning och ja,allt möjligt :'( Det är jättejobbigt <3
Jag finns alltid för dig ska du veta vännen och med mig kan du prata om vad som helst <3
Jag finns alltid för dig ska du veta vännen och med mig kan du prata om vad som helst <3
CanonJulia
Sat 24 Nov 2012 21:58
Stackars dig :-( finns här om du vill prata<3 känner igen mig i vissa delar av din text.. vet hur det kan vara ibland asså :-\<3 Kram <3
Anonymous
Sat 24 Nov 2012 21:55
Sofia :'( Smsa eller ring mig, när som helst dyngnet runt! Finns alltid för dig det vet du! Älskar dig! <333
Pattzflicka
Sat 24 Nov 2012 20:17
Men gud vad hemskt! :(<3 Jag vet tyvärr hur det är,det är sjukt jobbigt..<3 Men jag finns här för dig,skriv på Kik,lägg till min msn,Facebook,vad som helst<3 Du är inte ensam om detta,så du kan prata med mig om det.<3 Massa kramar!<3
Panda
Sat 24 Nov 2012 20:20
tack hjärtat, det betyder <3 kram <33
KIK: sofialove97
Facebook: Sofia Svensén
KIK: sofialove97
Facebook: Sofia Svensén
Pattzflicka
Sat 24 Nov 2012 20:25
Så lite hjärtat<3
Lägg till mig:
Kik:pattzflicka
Facebook:Annie leoparden Standar
<3
Lägg till mig:
Kik:pattzflicka
Facebook:Annie leoparden Standar
<3
steef
Sat 24 Nov 2012 20:13
Känner igen mig i det och har gått igenom liknande saker. Men du är väldigt stark. Kram<3
Anonymous
Sat 24 Nov 2012 20:08
Naw jag finns Samma som mig då;(<33333 när jag läste detta börja jag typ nästan gråta fick upp så många känslor :( jag stöttar dig tills 100% gumman vad det än är jag lovat :)<33334
Anonymous
Sat 24 Nov 2012 20:23
Varit det i hela mitt liv :( men jag längtar tills den 8 maj 2013;)<33333333333333
Sanna eriksson
Sat 24 Nov 2012 20:04
gumman,jag blev verkligen rörd av att läsa detta, du ska veta att du är sjukt stark! och att jag finns här för dig 24/7. du är så sjukt stark som har klarat dig igenom såhär mycket, jag skulle nog inte klara det. Du kan alltid lita på mig, jag accepterar dig precis som du är, du är så långt intill perfekt. jag älskar dig vännen<3
Panda
Sat 24 Nov 2012 20:18
Syster, tack så mycket! Det betyder sjukt mycket, orden du säger! Tack för att du finns, verkligen! <333 Jag älskar dig <3
Sanna eriksson
Sat 24 Nov 2012 20:33
jag älskar dig också och hoppas verkligen vi kan träffas nån dag<3
31 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ilymusic/511321440/