Thursday 26 June 2008 photo 1/1
|
Man lär känna hur mycket folk som helst, och man möter den ena konstigare typen efter den andra
Allt eftersom tiden går får man en mystiskt dialekt som ingen kan bestämma riktigt vart den hör, och man lägger sig till med skumma vanor och ideer. Kompisarna hemma undrar vad man menar med sväm, och när de väl förstått innebörden kan de inte ens förstå varför man brytt sig om att lära sig ordet.
Man kommer kunna känna igen en epa på 3 km håll, bli förbannad för att de åker runt och tutar eller kör med sirener hela nätterna, irritera sig lite smått på att man hör rumsgrannen ha högljutt sex med sin pojkvän och man kommer definitivt bråka med sin rumskamrat.
Man kommer bli irriterad när någon rolig typ har varit framme, snott ens filmjölk och skrivit "GODMORGON" på köksbordet en morgon när du ska upp och fodra kl 06.00, du kommer bli lika förbannad varje gång du halkar i (eller klibbar fast) i öl som någon råkat spilla utanför din dörr och du kommer absolut att byta umgänge säkert 2-3 gånger om inte fler under denna 3-åriga period.
Ni kommer gråta över hemska hästar, över underbara hästar, och ni kommer garanterat att skratta åt Mary-Louise och Tony.
Men, förhoppningsvis har du lärt dig något av det
Och sen, glöm inte, första året ÄR hårdast. Ni blir duschade, får mystiska smeknamn och blir retade. Ni kommer längta hem, samtidigt som ni så småningom inte alls kommer vilja åka hem. Era bästa vänner hemma kommer fortfarande betyda, men de ni bor med, tittar på film med halva nätterna med, pratar med dygnet - det är de som ni så småningom kommer känna som eran nya familj.
Och glöm inte, i trean är det kanske ni som har sex när det i rummet bredvid ligger en skiträdd etta, och om den eventuellt vågar knacka i väggen kommer ni minnas hur det var.
Nu blev det jävligt långt här, men det jag menar kort och gott är: Det är blod, svett och tårar för det ÄR trots allt en skola med mycket tjejer, det blir lätt mycket skitsnack. Många gånger får man höra mycket skit om sin ridning, hur man rider sin häst osv, och det är själkvklart både jobbigt och jävligt fel. Meeen, tänker man efter så är man inte alltid så mycket bättre själv. Det är ju enklast att vara läktarryttare, eller hur?
Å andra sidan är det ett ställe som det inte är många som lämnar utan att gråta ögonen ur sig på studenten (även bönderna ), och ni kommer inte vara de enda som kommer tillbaka och hälsar på när ni har slutat.
De finns mkt att göra efter skolan för dem som inte har häst. Fritids t.ex. har ju öppet enda till klockan 23, och dom brukar kunna hitta på lite roliga aktiviteter..
Sen om du inte nöjer dig sen efter klockan 23 så finns securitas där som man kan reta..
TÄNK OM NÅGRA CHOKLADMJÖLK SKA BO PÅ HUSHÅLL!!?
Allt eftersom tiden går får man en mystiskt dialekt som ingen kan bestämma riktigt vart den hör, och man lägger sig till med skumma vanor och ideer. Kompisarna hemma undrar vad man menar med sväm, och när de väl förstått innebörden kan de inte ens förstå varför man brytt sig om att lära sig ordet.
Man kommer kunna känna igen en epa på 3 km håll, bli förbannad för att de åker runt och tutar eller kör med sirener hela nätterna, irritera sig lite smått på att man hör rumsgrannen ha högljutt sex med sin pojkvän och man kommer definitivt bråka med sin rumskamrat.
Man kommer bli irriterad när någon rolig typ har varit framme, snott ens filmjölk och skrivit "GODMORGON" på köksbordet en morgon när du ska upp och fodra kl 06.00, du kommer bli lika förbannad varje gång du halkar i (eller klibbar fast) i öl som någon råkat spilla utanför din dörr och du kommer absolut att byta umgänge säkert 2-3 gånger om inte fler under denna 3-åriga period.
Ni kommer gråta över hemska hästar, över underbara hästar, och ni kommer garanterat att skratta åt Mary-Louise och Tony.
Men, förhoppningsvis har du lärt dig något av det
Och sen, glöm inte, första året ÄR hårdast. Ni blir duschade, får mystiska smeknamn och blir retade. Ni kommer längta hem, samtidigt som ni så småningom inte alls kommer vilja åka hem. Era bästa vänner hemma kommer fortfarande betyda, men de ni bor med, tittar på film med halva nätterna med, pratar med dygnet - det är de som ni så småningom kommer känna som eran nya familj.
Och glöm inte, i trean är det kanske ni som har sex när det i rummet bredvid ligger en skiträdd etta, och om den eventuellt vågar knacka i väggen kommer ni minnas hur det var.
Nu blev det jävligt långt här, men det jag menar kort och gott är: Det är blod, svett och tårar för det ÄR trots allt en skola med mycket tjejer, det blir lätt mycket skitsnack. Många gånger får man höra mycket skit om sin ridning, hur man rider sin häst osv, och det är själkvklart både jobbigt och jävligt fel. Meeen, tänker man efter så är man inte alltid så mycket bättre själv. Det är ju enklast att vara läktarryttare, eller hur?
Å andra sidan är det ett ställe som det inte är många som lämnar utan att gråta ögonen ur sig på studenten (även bönderna ), och ni kommer inte vara de enda som kommer tillbaka och hälsar på när ni har slutat.
Comment the photo
¨HAHAHAH Idda, nu tror ju alla att du är en riktigt surkålspoet, om dom bara visste xD hahahaha <33
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/imoberg/229526868/