Sunday 13 November 2011 photo 1/2
|
Himlen börjar mörkna. Återigen står jag där själv. Just på den plattan.
Jag känner hur dimman omringar mig. Isolerar mig från samhället.
Är det den fukten jag känner? Mot mitt huvud, dimman som kommer längre ner mot marken.
Gör det svårare att se vart jag är.
Jag kan inte fokusera tillräckligt mycket för att veta om det är det.
Tankarna bara springer i mitt huvud, som om det var en 800 meters tävling.
Och huvudvärken, jag hör bara "pling pling"
Det blir värre och värre.
Tur att dimman är min vän. Och gömmer mig från att bli sedd.
Det går ett par minuter.
Jag inser att där inte är någon dimma. Det är tårarna som gör det svårt att se.
Och jag märker att jag inte alls var gömd. Det var bara hur människor gick förbi mig.
Jag faller ner på marken som om där plötsligt kommit en mördare och stuckit mig i ryggen.
Jag ligger nu ner. Men fortfarande är det ingen som ser.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sun 13 Nov 2011 17:13
den makalösa poeten INDIEPOP. <3
Anonymous
Sun 13 Nov 2011 02:22
Har du skrivit själv?
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/indiepop/498525866/