Jag minns första gången vi sågs, som om det vore igår. Vi tog varandras händer och lovade varandra att vara bästavänner livet ut. Bilder bubblas upp i mitt huvud, du ler, du ler ditt vackra leende. Det gör ont att se dig men jag försöker endå att hålla kvar bilden, för det är det enda jag har kvar av dig. Visst har jag bilder sedan vi var små fram tills vi såg senast - December 2011 men det är inte samma sak som bilden i mitt huvud. Fattar du hur ont det gör att veta att du aldrig kommer tillbaka? Du sa aldrig hejdå, men det värsta är att jag aldrig hann det. Det skulle ha räckt med att jag hann.. Att se bilder,filmer eller något som var ditt eller varje sekund utan dig är som 100 knivhugg rakt i hjärtat. Jag saknar dig så mycket att jag bara vill skrika. Du skulle stanna kvar, vi skulle vara bästavänner livet ut, vi bestämmde ju det? Jag minns jullovet 2011 hur kul vi hade, när vi planerade sommaren - vi skulle hinna med så mycket! Men tyvärr så blev det aldrig av, vi hann aldrig göra allt det vi skulle göra. När du slutade svara på mina sms eller när jag ringde och du inte svarade, kom paniken, jag kände på mig att någonting var fel. Du älskade att åka skidor och att köra skoter eller cross du gjorde fucking allt. Du var helt crazy grabben men endå så var du min bästavän! vi kunde snacka om allt, som om att jag fortfarande kan höra ditt skratt om natten.. Det enda jag vill är att du ska komma tillbaka.

Du fanns för mig som jag fanns för dig. Jag älskar och saknar dig Adrian Hollstein.

Annons

The photo has no tags

April 2015