Jag kan stå vid stupet men låter mig aldrig att falla

Jag kan gräva mig ner men på hjälpen jag kalla

Jag kan utstå smärtan

Men glömmer aldrig brustna hjärtan.

Jag kan ha räckhåll till drogerna men kommer aldrig dem svälja

Jag kan stå med dem i handen men har annat att välja.

Jag kan falla till botten men stå på mark

Jag kan vara svag men också vara stark.

Jag kan gråta mig tills dagen jag dör

Men har alltid något jag vill leva för.

Jag sluta med allt

Jag behandla er kallt.

Men jag kommer aldrig sluta leva

För det finns så mycket mer.

Jag kan stå vid den välkända rälsen

Och har döden vid känseln

Men aldrig jag faller, aldrig jag försvinner

Oavsett svek och alla tårar som rinner.

Du kan såra mig för livet

Men ta kärleken förgivet.

Du kan få mig att gråta

Men också att förlåta.

Det krävs mer om du vill få mig dö

För jag ha livsglödet kvar för vad du än gör.

Jag kan stå vid stupet men lever ändå

Jag kan stå vid rälsen men kommer aldrig närmre gå.

Jag kan stå ut med livets svek

Men är med i livets lek.

Du kan göra vad du vill

Men jag räcker ändå till.

Annons

The photo has no tags

January 2016