Att behärska mitt humör är inte lätt men att vara tyst kanske inte heller varit rätt.

Det är inte bara du, jag erkänner mina brister men livet är inte lätt när den man älskar mister.

Jag ber dig inte att förstå bara att sluta, låt och säga såhär vi lever i varsin ruta.

Och även om jag har blivit sviken ska det inte drabba dig, men allt jag för är att försvara mig.

Du slänger ut din skit och jag vill inte mer, vill verken se eller höra när du få mig sluta le.

Vi båda har problem så varför skapa nytt, jag orkar inte mera jag har precis såren sytt.

Jag kämpa med mig själva så sluta lägga dig i, jag spottar hat på beatet och säger rakt ut tvi.

Att fortsätta såhär är det ens något ide, jag ber dig bara killen lämna mig ifred.

Vill du veta vad jag tänker, vet du hur jag må, vet du hur det känns när du river i mina sår?

Nej du vet inte ett skit, och ska jag klandra på ditt? Du sköter ditt så sköter jag ju mitt.

Hur som helst så kommer jag aldrig till din nivå sjunka, jag vet så mycket bättre att det aldrig skulle funka.

Jag har varit där du är och trott att det bli bra, jag har varit i vilsen i världen och nu har jag hittat tillbaks.

Med åren blir du äldre och inser det jag sett, med åren blir du klokare och gör vad som är rätt.

Men just nu, så ber jag dig låt mig bara var, har jag gjort något är det nog med text till svar?

Nu avsluta jag detta och hoppas du kan se, att ger dig inte på någon annan när du inte klara de.

Annons

The photo has no tags

January 2016