November
Monday 19 September 2011 photo 3/4
|
Det finns dagar då jag tänker tillbaka. Inte så långt tillbaka
men på dagen som kunde blir min sista. Den dagen jag
fattade mitt beslut och jag såg inget hinder. Jag lät
mig tro på att det var rätt, Jag fattade inte då hur nära jag var
på att gå misste om allt.
Jag vet inte om det var rädsla jag kände eller om det var
det jag ville. Jag frågade mig inte ens frågan "vill jag dö?"
Blicken var iallafall tom. Människorna runt omkring mig
var som främmande ansikten som andades på min kropp.
Jag tog nallen hårt. Jag var otrygg och vilsen. Jag hade
snubblat och det hade gått riktigt illa. Jag lekte
med det så kallade döden. Men döden fann mig båda trygg
och panikslagen. Men inga tåra jag fällde.
- Drick kolen, upprepades gång på gång av olika läkare som
omringade mig i sjukhus sängen. Jag tryckte bara nallen närmre,
jag märkte inte av livet. Jag förstod inte hur när jag var från att
lämna allt. Jag kanske log, Men det var nog ett "hej då" .
- Hur många tabletter tog du? frågade läkaren efter 10:onde gången.
80 - 90 stycken, jag vet inte exakt svarade jag. Han gick fram och tillbaka, var människan vilsen på något sätt?
- förlåt, sa han. Det är akut.
Vaddå frågade jag. - Vi vet inte om du kommer överleva.
Jag blev tyst, ett avslutat kapitel t.o.m bokens sista blad.
Förlåt viskades länge innan jag var i ett nytt rum.
Du ska magpumpas. Tårarna började rinna, det var mer den obehagliga
känslan. Att det kanske var det sista som dem kunde göra för mig reagerade jag inte på.
Faktiskt hade jag så mycket starka tabletter i mig så om detta inte
hade funkat så hade jag Manja Elisabeth Theresé Karlberg varit död.
Just nu skriver jag denna texten som en bearbetning.
Efter mag pumpningen då åkte jag till intensiven. Jag låg där med
gråten i min hals. Jag var så nära på att börja gråta när jag kände hur jag försvann längre bort. Läkarna sa - var lugn, allting är bra.
Men vad var det som hände. Det gick inte många timmar sen var jag inte
där. Jag var borta...
Detta var en lördag, jag vaknade upp på måndagen.
Jag vill inte gå in mer intensivt på hur det kändes när jag försvann.
Jag är inte stark nog att klara av att riva upp det.
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/iwthm/496335821/
Visa toppen
Show footer