Asså... Vart ska man ta vägen, vad faan ska man göra?
Jag vill att allt bara ska va over and done with.
Men det lär ju inte hända på ett bra tag.
Jag känner att jag vill prata med någon, gråta å bli tröstad. Men kan kan inte göra det med någon jag inte känner, jag vill heller inte göra det med någon jag känner. Jag vill att personen ska förstå, men inte ha upplevt det själv. För då blir det massa blahablaha om det och då hamnar fokus på honom/henne.
Jag vill inte heller va en börda för någon som inte fattar.
Jag har berättat för två, men över msn... är inte samma sak.
Jag höll på att brista flera gånger i skolan idag.
Får helt enkelt undvika för mkt skratt, det är då tårarna kommer, när jag skrattar.
Är det ens normalt?
Usch så hemsk jag känner mej för att jag skriver detta som ni säkert läser. Utsätta er för sånt här dravel. Men jag måste få skriva av mej lite. Förlåt.
Men jag måste gå till skolan, har 18% frånvaro. De drar in mitt studiebidrag å då kan jag inte köpa julklappar.
MEN jag vill absolut INTE sitta hemma å glo heller.
Just för att.. ja
Jag vill bara... jag vet inte? Åka bort ett tag?
Jag vet inte..
Jag tror även att jag "förtrycker mina känslor" om man säger det så fint. Fast inte medvetet. Jag vet bara inte hur jag ska hantera situationen.
Jag vet ingenting...

Annons

Bilden saknar taggar

Anonym sö 5 dec 2010 22:38

neeej

Svara

1 kommentarer på denna bild

juli 2012