Tuesday 27 October 2009 photo 1/1
|
Jag sitter och rensar bland gamla grejer, bland annat kassar med kollegieblock ifrån gymnasiet. Och ja.. haha, det är en hel del roliga grejer man kommer över :D
Här är en berättelse skiven på en svenskalektion, där vi hade en hel drös med konstiga ord som vi skulle använda så många som möjligt av - jag fick med alla!
(Ja det är jag på bilden, i ett inte helt nyktert tillstånd)
Den vackra gula färgen.
Det var en gång en hermetisk ballong som var ute och flög.
Plötsligt kom en brådmogen novellist som ville komma fram till en resolution med ballongen. ”Kom ner därifrån din sävliga gummibubbla!”
Det var precis att ballongen mäktade med att flyga ner till marken. De stannade upp och tog en retreat, innan de beslutade sig för att åka till London. När de väl var där började novellisten göra en nyanserad kroki av en godtyckligt vald klänning, med en vacker gul färg, som han hittat i affären mitt emot.
Ballongen, som satt sig i ett hörn med en vacker gul färg mittemot novellisten, ägnade sig åt navelskådning i några minuter, men sedan började den hjälpa novellisten med krokin. Detta gjorde den för att vara lite allmänt gemytlig och för att frottera sig med novellisten, men det tyckte inte novellisten alls om, så han kladdade med en pensel på ballongen så att den blev alldeles gul-tigrerad. Ballongen blev sur och hämtade en påse med en vacker gul färg. Påsen var fylld med agater som han kastade på novellisten. Ballongen försökte göra en byteskommers; ”Du får dom där om du är gemytlig tillbaka mot mig, annars ska jag passera dig!” hotade den tigrerade hermetiska ballongen, med en extra tydlig inskärpa på ordet passera. Men där högg han i sten! Novellisten var inte alls på humör för att projicera någon gemytlighet till ballongen. De kunde tydligt känna en spänd air.
”Jag vet nog vad du tänker på.” sa ballongen, och syftade på att de nog snart skulle gå i clinch med varandra.
”Tro inte att du är klärvoajant på något vis!” fnös novellisten, och undrade vilken kausalitet detta hade börjat med.
”Nej, nu slutar vi bråka.” sa ballongen och drog ett vackert gult streck på marken. ”Det här är vår vattendelare! Du håller till på din sida och jag på min!”
Novellisten gick med på det men han tyckte egentligen inte alls om förslaget, så han gäspade för att visa hur ointresserad han var. Då fick han damm i näsan och nös kraftigt på ballongen så att den blåste ner i en vackert gul göl.
Nu blev ballongen ännu mer tigrerad, fast på andra ledden – så nu var ballongen rutig istället! Den bestämde sig för att ge novellisten en riktig minnesbeta. Han smidde en grannlaga plan om hur han skulle göra, men kom inte fram till något särskilt, så istället laserade den novellisten med en vacker gul färg. Men detta fick visst allvarliga efterräkningar. Färgen stelnade! Ballongen antog att detta korrelerade med något, men kom inte på vad, så den började istället med en profylax mot den stelnande vackra gula färgen eftersom ballongen anade att novellisten nog kände ett visst kval där under den nu lite smått hermetiska vackra gula färgen.
Med en viss animositet började ballongen av-lasera den vackra gula färgen från novellisten. Detta var obönhörligen en teknikalitet som krävde koncentration i parti och minut.
För att inte novellisten skulle kvävas innanför den hermetiska vackra gula färgen, så projicerade ballongen en gnutta luft in dit med hjälp av tankekraft.
När novellisten väl var räddad var han som nyvitaliserad!
Ballongen log när den tänkte på vilken fin anfang det var i ordet ”novellist”, och blev genast lite avundsjuk.
Ballongen och novellisten frotterade sig med varandra på nytt och for hem igen.
De levde i symbios i alla sina dagar!
Josefin Johnsson
NV1A
Här är en berättelse skiven på en svenskalektion, där vi hade en hel drös med konstiga ord som vi skulle använda så många som möjligt av - jag fick med alla!
(Ja det är jag på bilden, i ett inte helt nyktert tillstånd)
Den vackra gula färgen.
Comment the photo
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/icejossan/420049043/