Friday 13 February 2009 photo 1/1
|
Det är fortfarande rätt svårt det här. Att förstå. Att se ett sammanhang och en anledning till det som hänt på sistone. Till allt det här som nu verkar bara vara.
Att någon tycker om mig. Det mesta med mig. Någon som faktiskt inte tänker så värst mycket på alla skavanker och småfel som jag annars går runt och hittar på mig själv hela dagarna. De där skitsakerna som ofta växer och annars är det jag tänker mest på. Alla spöken. Det känns konstigt när det nu verkar som att jag kommer ha annat att tänka på, hur underligt det än verkar.
Att jag kanske hittat någon som gör livet lite lättare, sådär fint som man annars bara hört folk prata om. Eller att han hittat mig, vore väl kanske mer rättvist att säga. Mot alla odds tycks vinden nu ha vänt, och mitt i den står jag. Sådär löjligt förvånad, med hjärtat i halsgropen, men glad och lite rödrosig.
Det är svårt att förstå, men bra känns det och jag kommer må bättre av det här. Folk behöver inte förstå eller tycka det är varken bra eller dåligt. Det spelar verkligen ingen roll. Huvudsaken är att jag just nu känner det jag känner, och att det gör mig gott.
Herr Lundin, dig tycker jag mycket om.
Tack för mig.
Comment the photo
26 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/idablom/331648635/