Lasse says

Jag kan aldrig mäta mig med ett hjärta så gott som ditt
Det är så stort och sväljer mig helt jag är Gabriel i mitten av hans fall
Och jag är bra på att vara själv men usel på att vara ensam
Och jag känner mig bara så djävla tom ibland

Lite kvällsfilosofi.. God natt :)

 

jag säger som bob hansson: Det är ju inte nödvändigt vis så, att vi måste bygga hus eller räkna ut ekvationer för att vara människor. Vi är ju människor i alla fall.



Ändå, eller är det som att vi har svårt att tro på det? Att vi får finnas om vi inte hela tiden gör oss värdiga. Det pratas ju till och med om att man ska göra en massa saker för att känna sig mer levande; Yoga eller jogga eller bli kär eller ta en drog, kanske armhävningar eller åtminstone anordna nåt seminarium. Som om vi är utanför laget och i varje ögonblick måste visa oss duktiga nog för att bli invalda. Men, det är ju inte så att jag låg där inne i mammas mage och stickade en kofta eller byggde en miniräknare.



Jag gjorde inte någonting, men jag fick födas i alla fall.