September
Wednesday 5 March 2008 photo 1/1
|
Något saknas, nästan så att man kan höra ett eko från hjärtat. Ibland vill man glömma bort vad det är som saknas, man vill inte tro att det händer en själv. En människa så nära ska inte behöva försvinna bort från en annan. Så älskvärd och betydelsefull. Jag vill inte tro att det är sant, fortfarande. Även om 9 månader snart har gått så vill jag inte förstå. Jag vet att han finns med mig dag som natt, han liksom vakar över mig. Han bara inte syns men jag känner hans närhet. Saknar att höra dom tre små orden som kan bli så stora, dom ska alltid kom ur din mun: Jag älskar dig! Tårarna vill jag inte dela med mig av. Jag vill ha dom själv. Gråta för mig själv och tänka på alla fina stunder vi haft tillsammans. Allt roligt vi upplevt tillsammans, allt som du lärt mig. En dag kommer jag speciellt ihåg. Det var när jag och farbror Lennart åkte ner till kusten till dig. Vi satt bara och pratade om allt och inget. Hade det så otroligt mysigt tillsammans. Gick långa promenader, åt god mat och bara var för oss själva. Man vet absolut nu, man inser det när det händer en själv. Hur mycket en person verkligen betyder. Man kan säga att man hatar sina föräldrar ibland. Men man menar det verkligen inte. Jag älskar mina föräldrar. Även pappa, fast han är borta älskar jag honom precis lika mycket nu som då. Det är absolut inget som kommer ändras, de kommer alltid att vara så. Pappa - Jag sakar och älskar dig.
Annons
Visa toppen
Show footer