September
Monday 25 August 2008 photo 4/4
|
Man ska absolut aldrig klaga på hur ens liv ser ut för man vet igentligen inte hur bra man har det. Först när saker och ting händer inser man det, då det redan är försent.
Mitt liv är underbart, jag ska verkligen inte klaga på det men en sak fattas och det kommer det alltid att göra för mig och det är min pappa.
Han var som en bästa vän för mig, vi kunde ringa varandra och bara prata i telefonen. Speciellt när han jobbade på kusten som han ofta gjorde. En del gånger hände det eller faktist ganska ofta att vi ringde varandra och satt och pratade i timmar mest om skit saker men det kändes ändå bra.
Det var alltid en speciell känsla över att få komma till honom när han bodde där nere på veckorna men det var alltid bäst när han kom hem. Vi kunde sitta ute på kvällarna och röka tillsammas, cigg efter cigg men vi brydde oss inte för vi hade varandra.
Vi kom varandra så otroligt nära i slutet och den tiden saknar jag verkligen... Jag skulle kunna göra vad som helst för att få träffa honom igen, bara en sista gång lixom.
Jag vet att det aldrig kommer hända, därför kan man hoppas på ett liv efter döden, att han tar emot oss alla med sina öppna armar, att man kan få krypa ner i hans varma famn och få en sådan där otrolig pappa kram som bara han kunde ge en. Eller kanske börjar han små retas direkt när man möter honom. Eller vem vet han kanske sover och pratar i sömnen som han var expert på, speciellt att jobba i sömnen.
Jag ler när jag skriver detta men endast för alla fina minnen som jag delar med honom, älskar honom så otroligt mycket. Och jag vet att han älskar både mig, mamma och Mimmi. Att detta igentligen inte var det han ville, ser han oss idag så vet jag att han ångrar sig för att han vill så gärna vara med oss. Visst det kanske låter dumt men detta var inte planerat från hans sida, det var inte precis så att han hade skrivit ett avskedsbrev till oss. Han skulle åka och hämta sin jobbar kompis dagen efter precis som han hade sagt till honom. Men det kan slå om i huvudet på precis vilken person som helst och detta hände precis min älskade pappa.
Han som aldrig skulle dö, han skulle bli utbränd av allt jobb som han gjorde.
Jag är evigt tacksam över att jag har kvar mamma och Mimmi. <3
Och speciellt min underbara pojkvän som stötar mig igenom alla svåra stunder i livet.
Jag vet att pappa tittar ner på oss från himlen och tänker: Jag älskar och saknar er.
Vi tittar istället upp och tänker: Vi älskar och saknar dig.
Mitt liv är underbart, jag ska verkligen inte klaga på det men en sak fattas och det kommer det alltid att göra för mig och det är min pappa.
Han var som en bästa vän för mig, vi kunde ringa varandra och bara prata i telefonen. Speciellt när han jobbade på kusten som han ofta gjorde. En del gånger hände det eller faktist ganska ofta att vi ringde varandra och satt och pratade i timmar mest om skit saker men det kändes ändå bra.
Det var alltid en speciell känsla över att få komma till honom när han bodde där nere på veckorna men det var alltid bäst när han kom hem. Vi kunde sitta ute på kvällarna och röka tillsammas, cigg efter cigg men vi brydde oss inte för vi hade varandra.
Vi kom varandra så otroligt nära i slutet och den tiden saknar jag verkligen... Jag skulle kunna göra vad som helst för att få träffa honom igen, bara en sista gång lixom.
Jag vet att det aldrig kommer hända, därför kan man hoppas på ett liv efter döden, att han tar emot oss alla med sina öppna armar, att man kan få krypa ner i hans varma famn och få en sådan där otrolig pappa kram som bara han kunde ge en. Eller kanske börjar han små retas direkt när man möter honom. Eller vem vet han kanske sover och pratar i sömnen som han var expert på, speciellt att jobba i sömnen.
Jag ler när jag skriver detta men endast för alla fina minnen som jag delar med honom, älskar honom så otroligt mycket. Och jag vet att han älskar både mig, mamma och Mimmi. Att detta igentligen inte var det han ville, ser han oss idag så vet jag att han ångrar sig för att han vill så gärna vara med oss. Visst det kanske låter dumt men detta var inte planerat från hans sida, det var inte precis så att han hade skrivit ett avskedsbrev till oss. Han skulle åka och hämta sin jobbar kompis dagen efter precis som han hade sagt till honom. Men det kan slå om i huvudet på precis vilken person som helst och detta hände precis min älskade pappa.
Han som aldrig skulle dö, han skulle bli utbränd av allt jobb som han gjorde.
Jag är evigt tacksam över att jag har kvar mamma och Mimmi. <3
Och speciellt min underbara pojkvän som stötar mig igenom alla svåra stunder i livet.
Jag vet att pappa tittar ner på oss från himlen och tänker: Jag älskar och saknar er.
Vi tittar istället upp och tänker: Vi älskar och saknar dig.
Visa toppen
Show footer