Saturday 7 May 2011 photo 2/3
|
Ett JÄTTE- spår :D
just thought that it was a little bit funny ^^
Jag är förvirrad.
Allt o alla gör mig förvirrad.
Ni söker tröst, men av fel person.
Jag söker mig själv, men har gått vilse.
Så fort jag är glad, dödar ni glädjen lika fort.
En dag, en enda lycklig dag är vad jag begär.
Är det för höga krav av er?
Tycker ni inte att jag förtjänar en lycklig dag efter allt?
Jag ska börja om mitt liv på nytt.
ett bättre liv.
Jag har faktiskt redan bättrat mig.
Med väldigt mycket.
Men långt ifrån allt.
Jag är fortfarande inte hel inuti ..
Efter att jag trasade sönder mig själv.
Efter att ni slet itu mig i tusen bitar.
Efter att jag fyllde mig med ångest.
Efter att ni fyllde mig med sorg.
NI tror att jag gått vidare, för ni har gått vidare.
Men ni var inte ens med.
Jag var där, o du likaså.
Ni kan inte ens förstå hur jag mådde efteråt.
Ni fattar inte varför jag gjorde si o så.
För ni är inte mig och ni var inte där.
Jag var där och jag vet skälen.
Jag säger inte att dt är en bra ursäkt, men om ni inte vet, så anklaga mig inte för ngt då.
Vet du hur dt känns att se dig?
Fruktansvärt.
Jag fylls av ångest, mår illa och tårarna vilar precis bakom ögonlocken.
Jag blundar och hoppas på att du ska vara borta när jag tittar.
Men när jag blundar finns du där.
I mörkret.
Och påminner mig om allt.
gång på gång.
spelas allt upp i huvudet.
Och jag ser mig le.
LE !
Hur fan kunde jag le?
Kanske för att jag var vilsen.
Kanske för att jag för en gångs skull stod i centrum.
Kanske för att jag ville plågas.
kanske för att jag ville ge mig själv ett straff.
Jag vet inte, hur allt kunde bli som dt blev.
Det enda jag vet är att jag ångrar mig.
Att jag aldrig kmr gå vidare helt från det.
Att jag alltid kmr trycka ner mig med tanken: Hur fan kunde du?
Jag ska försöka leva i nuet och ställa upp för dig,
men det är svårt när du skickar min största rädsla rakt emot mig som kollar mig i ögonen och låter mig minnas.
just thought that it was a little bit funny ^^
Jag är förvirrad.
Allt o alla gör mig förvirrad.