November
Thursday 22 January 2009 photo 1/2
|
Nu ska ni få höra en rolig historia. Den är faktiskt ganska kul :P Men det var jävligt jobbigt när det väl hände.
Imorse. Jag vaknade, gick upp, kollade lite sms. Jag var ensam hemma för jag skulle åka in till stan och fota med Malin. När jag går ut i mitt rum för att gå på toa.... har jag bara trosor på mig dessutom. Iaf, när jag går ut ur mitt rum, så börjar larmet tjuta. Ja, larmet för huset!!
Det låter högt som in i helvette och jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag vet att jag ska ringa upp ett nr ifall man råker avlösa larmet, så jag letar rätt på min telefon och tänker att jag ska gå ut eftersom det går ju inte att ringa när larmet låter. (Jag fick typ panik, sprang runt där samtidigt som jag försökte hålla för öronen för att inte få tinnitus) det jag tänkte prioritera var att ringa upp numret för annars skulle ju larmgubbarna komma åkande. så samtidigt som jag försöker hålla för öronen, har min mobil i handen ska jag försöka få på mig mitt nattlinne. jag lyckades få på det, ut och in och bak och fram upptäckte jag sen.
sen skulle jg springa ut för att ringa, men då var ju dörren låst, och man kunde inte vrida på låset. (var tvungen att låsa upp med nyckel - för att inte tjuvarna ska kunna komma ut med grejer sen liksom) då blev jag helt galen, och då kändes fönstret som en snabbare väg än att leta rätt på nyckeln och låsa upp dörren. jag öppnar fönstret, tar med mig väskan ut och hoppas att nyckeln ligger där i. springer ut i bara nattlinne och trosor, i snön. barfota alltså. ställer mig på trappan till förrådet. larmet låter fortfarande.
nu kan jag ringa. eftersom dethär aldrig hänt för mig förut, vet jag inte exakt vilket nummer jag ska ringa. jag vet att jag har numrena (det är flera stycken) i min telefon så jag chansar på ett. sen ska man ju vänta -.-
men till slut svarar en kille. jag hör att han svarar men jag hör inte exakt vad han säger, eftersom larmet låter så jävla högt. jag börjar babbla på om vad som hänt (utan att vara säker på om det är rätt nummer kom jag på sen, men det var ju rätt nr som tur var :P) och sa att jag hade hoppat ut genom fönstret etc. han säger åt mig att stänga av larmet som vanligt. så jag springer genom snön till vanliga huset igen och låser upp dörren med nyckeln som låg i väskan som tur var. phew, nu var det tyst iaf. nu ska jag bara uppge en speciell kod... lyckas hitta den och ja. sen la vi på. han skrattade åt mig för att jag var så hysterisk :P jag stog ju och skakade. jag sa det till honom också.... hahah.
sen ringde jag och skällde på mamma. jävla mamma. och stängde fönstret och plockade upp grejerna från golvet som hade stått i fönsterkarmen innan :P hahahahaha. suck.
Imorse. Jag vaknade, gick upp, kollade lite sms. Jag var ensam hemma för jag skulle åka in till stan och fota med Malin. När jag går ut i mitt rum för att gå på toa.... har jag bara trosor på mig dessutom. Iaf, när jag går ut ur mitt rum, så börjar larmet tjuta. Ja, larmet för huset!!
Det låter högt som in i helvette och jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag vet att jag ska ringa upp ett nr ifall man råker avlösa larmet, så jag letar rätt på min telefon och tänker att jag ska gå ut eftersom det går ju inte att ringa när larmet låter. (Jag fick typ panik, sprang runt där samtidigt som jag försökte hålla för öronen för att inte få tinnitus) det jag tänkte prioritera var att ringa upp numret för annars skulle ju larmgubbarna komma åkande. så samtidigt som jag försöker hålla för öronen, har min mobil i handen ska jag försöka få på mig mitt nattlinne. jag lyckades få på det, ut och in och bak och fram upptäckte jag sen.
sen skulle jg springa ut för att ringa, men då var ju dörren låst, och man kunde inte vrida på låset. (var tvungen att låsa upp med nyckel - för att inte tjuvarna ska kunna komma ut med grejer sen liksom) då blev jag helt galen, och då kändes fönstret som en snabbare väg än att leta rätt på nyckeln och låsa upp dörren. jag öppnar fönstret, tar med mig väskan ut och hoppas att nyckeln ligger där i. springer ut i bara nattlinne och trosor, i snön. barfota alltså. ställer mig på trappan till förrådet. larmet låter fortfarande.
nu kan jag ringa. eftersom dethär aldrig hänt för mig förut, vet jag inte exakt vilket nummer jag ska ringa. jag vet att jag har numrena (det är flera stycken) i min telefon så jag chansar på ett. sen ska man ju vänta -.-
men till slut svarar en kille. jag hör att han svarar men jag hör inte exakt vad han säger, eftersom larmet låter så jävla högt. jag börjar babbla på om vad som hänt (utan att vara säker på om det är rätt nummer kom jag på sen, men det var ju rätt nr som tur var :P) och sa att jag hade hoppat ut genom fönstret etc. han säger åt mig att stänga av larmet som vanligt. så jag springer genom snön till vanliga huset igen och låser upp dörren med nyckeln som låg i väskan som tur var. phew, nu var det tyst iaf. nu ska jag bara uppge en speciell kod... lyckas hitta den och ja. sen la vi på. han skrattade åt mig för att jag var så hysterisk :P jag stog ju och skakade. jag sa det till honom också.... hahah.
sen ringde jag och skällde på mamma. jävla mamma. och stängde fönstret och plockade upp grejerna från golvet som hade stått i fönsterkarmen innan :P hahahahaha. suck.
Comment the photo
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/idalunder/322367735/
Visa toppen
Show footer