April
Sunday 14 June 2009 photo 1/2
|
you know who you are. You know what you're made of.
Nu har jag och Tingen vart på en lång promenad. Trött är vi båda. Tingen ligger här bredvid och sover så jag ska sätta mig med min Ben & Jerrys "Caramell Chew Chew" och titta på vänner.
I morse vaknade jag av en mardröm. Tårarna rann och mitt huvud smärtade. I drömen hade mamma ring mig när jag var med Sissi och berättat att min syster Moa dött. Jag började såklart gråta och jag kunde inte förstå att det var sant. Hon berättade när begravningen skulle vara. Sedan sa hon "Vi måste gå på en begravning efter det också". För Adam hade dött. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag föll ner på marken bredvid Sissi och skrek. Inte Adam. Det konstiga var att ajg var den ända som inte orkade leva. Alla andra fortsatte sina liv som vanligt. De förberädde begravningarna som om det var en stor fest på gång. Det var hemskt. Sedan vaknade jag och jag kunde inte sluta gråta. Jag ville inte leva om Adam var död. Det fanns ingen mening då. Även fast jag visste att Adam och hans kompisar låg n våning under och sov kunde jag inte sluta gråta. Det var det värsta jag varit med om på länge. Jag tog ut Ting på en promenad och klockan var ungefär 8. När jag kom in igen la jag mig ner i sägen och fortsatte gråta. Grejen är att jag kunde gå ner och bli hundra på att Adam verklgen var levande. Men jag orkade inte. Ville på något vis inte störa. Jag tror jag somnade sen för klockan 11 vart jag väckt av Ting. Så gick ajg upp...
Förstår inte varför jag drömmer sånt här. Måste ringa mamma och få reda på varför. Hon är ganska bra på sånt där med drömmar.
~Ida
I morse vaknade jag av en mardröm. Tårarna rann och mitt huvud smärtade. I drömen hade mamma ring mig när jag var med Sissi och berättat att min syster Moa dött. Jag började såklart gråta och jag kunde inte förstå att det var sant. Hon berättade när begravningen skulle vara. Sedan sa hon "Vi måste gå på en begravning efter det också". För Adam hade dött. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag föll ner på marken bredvid Sissi och skrek. Inte Adam. Det konstiga var att ajg var den ända som inte orkade leva. Alla andra fortsatte sina liv som vanligt. De förberädde begravningarna som om det var en stor fest på gång. Det var hemskt. Sedan vaknade jag och jag kunde inte sluta gråta. Jag ville inte leva om Adam var död. Det fanns ingen mening då. Även fast jag visste att Adam och hans kompisar låg n våning under och sov kunde jag inte sluta gråta. Det var det värsta jag varit med om på länge. Jag tog ut Ting på en promenad och klockan var ungefär 8. När jag kom in igen la jag mig ner i sägen och fortsatte gråta. Grejen är att jag kunde gå ner och bli hundra på att Adam verklgen var levande. Men jag orkade inte. Ville på något vis inte störa. Jag tror jag somnade sen för klockan 11 vart jag väckt av Ting. Så gick ajg upp...
Förstår inte varför jag drömmer sånt här. Måste ringa mamma och få reda på varför. Hon är ganska bra på sånt där med drömmar.
~Ida
Comment the photo
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/idoee/379860791/
Visa toppen
Show footer