September
Tuesday 20 October 2009 photo 1/2
|
Saknar dagarna med dig,
kvällarna vi snackade i timmar.
Morgnarna du sa att allt skulle lösa sig,
tiderna det var du & jag.
Tänker tillbaka i tiden,
inser hur bra jag hade det.
Men förstår samtidigt att det var inte menat att vara vi,
det finns ingen förklaring det bara är så.
Vi levde i två helt olika världar,
två olika dimensioner.
Våra världar drogs isär och vi fanns inte längre,
det fanns inget vi !
Dagarna blev längre och tiden stannade,
vi sågs aldrig och vi bråkade alltför ofta.
Vad vi än gjorde vart fel,
det fanns bara en väg ut och den var jobbig och lång.
Än idag går jag den långa vägen,
vägen genom eld och vatten.
Jag brinner för dig men blir kall varje gång jag ser att du gått vidare.
Man säger att tiden läker alla sår,
men detta är inget sår.
Det känns som en bit av mig saknas,
att jag inte längre är hel.
Alla fel jag gjorde vill jag be om ursäkt för,
de gånger jag sårat dig ångrar jag.
Men tiden med dig kommer jag aldrig att glömma.
Du var min dag, Min natt, mitt allt !
Allt jag undrar är varför,
hur kunde det bli såhär ?
Du sa att det inte gick men endå kunde du.
Du fick mig att falla,
både på gott och ont.
Men hur kan det vara så enkelt,
du bara gick därifrån.
På mindre än en månad vart jag glömd,
på 2 månader var jag ersatt.
Tyvärr så var jag kanske inte den bästa för dig,
men innerst inne så har du alltid varit den rätta för mig.
Saknar dagarna med dig,
kvällarna vi snackade i timmar.
Morgnarna du sa att allt skulle lösa sig,
tiderna det var du & jag.
Tänker tillbaka i tiden,
inser hur bra jag hade det.
Men förstår samtidigt att det var inte menat att vara vi,
det finns ingen förklaring det bara är så.
Vi levde i två helt olika världar,
två olika dimensioner.
Våra världar drogs isär och vi fanns inte längre,
det fanns inget vi !
Dagarna blev längre och tiden stannade,
vi sågs aldrig och vi bråkade alltför ofta.
Vad vi än gjorde vart fel,
det fanns bara en väg ut och den var jobbig och lång.
Än idag går jag den långa vägen,
vägen genom eld och vatten.
Jag brinner för dig men blir kall varje gång jag ser att du gått vidare.
Man säger att tiden läker alla sår,
men detta är inget sår.
Det känns som en bit av mig saknas,
att jag inte längre är hel.
Alla fel jag gjorde vill jag be om ursäkt för,
de gånger jag sårat dig ångrar jag.
Men tiden med dig kommer jag aldrig att glömma.
Du var min dag, Min natt, mitt allt !
Allt jag undrar är varför,
hur kunde det bli såhär ?
Du sa att det inte gick men endå kunde du.
Du fick mig att falla,
både på gott och ont.
Men hur kan det vara så enkelt,
du bara gick därifrån.
På mindre än en månad vart jag glömd,
på 2 månader var jag ersatt.
Tyvärr så var jag kanske inte den bästa för dig,
men innerst inne så har du alltid varit den rätta för mig.
Comment the photo
jag älskar dig, det vet du. <3333
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/iiaaah/418253951/
Visa toppen
Show footer