Monstret inom mig
Jag springer genom parken,
Tårar rinner nerför mina kinder.
Jag vill bort härifrån.
Mörkret inom mig har vaknat till liv igen.

Ett monster sitter i mitt bröst.
Det river mig i hjärtat,
Trycker ihop min bröstkorg.
Jag kan knappt andas!

Ändå fortsätter det att plåga mig.
Det spottar gift i mitt inre,
Och håller mig vaken om nätterna.

Det första jag hör när jag vaknar
Är monstret som viskar:
"Du är värdelös,
Du hör inte hemma här."
Och jag håller med.

Jag känner mig övergiven.
Det är som om ingen bryr sig.
Monstret säger att det är mitt fel.
Det måste det vara.

Så nu springer jag genom parken,
Försöker att bli av med monstret,
Men varje gång jag springer ifrån det,
Dyker det upp framför mig.
Jag kommer aldrig att bli av med det.
Det kommer att plåga mig tills jag skär ut det.

Jag stannar.
Det gör för ont.
Jag måste få ut dessa känslor.

I min ficka ligger en kniv.
Jag skär mig på benet.
Blodet forsar ut ur såren.

Jag fortsätter springa.
Varje steg känns som eld mot mina ben.
Monstret hånar mig först,
Men när det känner att jag blir svagare och svagare håller det tyst.
Det vill inte att jag dör.
Det vill fortsätta plåga mig.

Jag blir yr.
Det sista jag ser,
Innan jag ramlar,
Är någon som springer mot mig.

Annons

The photo has no tags

June 2016