October
Friday 21 May 2010 photo 1/1
|
Smarty... har inte blivit lastad på ca 5 år, och då "fick de in honom" med hjälp av tvång (någon "duttig", "tuff" hästmänniska dåvah..)
Och idag var det dags att byta stall (skriver mer om det någon annan dag, om ni är intresserade). Så jag var ju helspänd på vad han skulle göra, jag hade VERKLIGEN ingen aning, vilket gjorde det så himla intressant. Berädd var jag på att han skuklle springa iväg, alltså bara trava iväg. Det är så han gör när han inte vill. Han säger inte emot, han säger ingenting, han tar inte upp en kamp - han bara springer iväg. Lugnt och sansat. När han gör det så har man inget att säga till om.
Vi hade redan kört iväg med Bluebell, och när jag hämtade Smarty i hagen när vi kom tillbaka, kände jag att han var "på min sida", på min nivå. Han ville väl, han ville samarbeta idag. Han var på hugget och reagerade snabbt så mina signaler, och idag var han inte på humör för sina utbrott då han bara drar sin väg (- POSITIVT!).
Vi gick rakt fram till transporten och hela hans inställning var liksom.. magisk! Jag var nästan lyrisk, så intressant och spännande jag tyckte det var, och hela Smartys utstrålning var:
"Jag vill jättegärna, men jag vågar inte riktigt."
Så stod han där med hovarna precis utanför rampen, jag en bit upp på rampen och han luktade på den, slängde upp en hov på den för att utforska och så, som en del i hans sätt att bearbeta hela situationen.
När jag kände att det var rätt ögonblick, bad jag honom gå upp på rampen. Och alltså, shit säger jag bara.. Denna känslighet! Ett mjukt tag i repet, och han gav undan för trycket och tog några modiga steg upp på rampen.
Så stod han på rampen några sekunder, jag bad honom försiktigt att ta ännu några steg inåt, men så backade han av igen (vilket jag direkt respekterade, jag ville bara visa min uppskattning av hans inställning och humör så mycket jag bara kunde - han var inte redo att gå upp och det kände han själv -, och inte ta upp någon kamp. Det lönar sig ändå inte, på några plan!) och såhär höll vi på några gånger, tills han helt plötsligt av (mestadels) eget initiativ starkt överväger om han ska gå in, och när jag uppmuntrar idén - så gör han bara det. Självsäkert går han hela vägen in i transporten, får självklart massa morötter, ställer sig där och låter oss stänga. Sedan var det klart. På 15 minuter? That's it?
Jag trodde jag drömde. Mamma och jag gick liksom och planerade om att: "Får vi inte in honom, så rider vi dit en annan dag"... Och jag som alltid tänker att jag inte kan göra saker för att det inte går att lasta honom. Att det inte går. Fullständigt korkade tankar..
Att det gick på det här viset, säger väl också något om min och Smartys relation!?
Comment the photo
Men att du skulle byta stall har inte jag hört någonting om? :O
Nej jag vet.. det slog mig igår att -Jag har ju inte sagt till Maria att vi ska byta stall! haha :P Men kan berätta om det sen om du vill :) <3
21 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/inharmony/458307793/
Visa toppen
Show footer