Previous dayMonday 27 September 2010 photo 1/1
|
Bluebells kompis Shamira!
Svenska-uppgift:
Första gången jag började fundera på att det fanns alternativ till den vanliga ridningen, hoppningen och dressyren, var när jag var liten och såg på bilder eller filmer på tjejer som red sina vackra hästar, galopperade över fält eller längs en skogsväg, helt utan utrustning eller med bara ett rep om hästens hals. Jag blev otroligt fascinerad! Dock trodde jag aldrig att det var något jag själv kunde uppnå, även om jag hoppades och fantiserade om det.
Snabbt insåg jag att det inte var omöjligt för mig att komma dit. När jag köpte min andra häst, Bluebell, började jag träna på många olika sätt, framförallt från marken, då det är där kommunikationen börjar. Men även i ridningen utvecklades vi och jag minns att jag var lycklig när jag kunde rida ut på henne med endast repgrimma (en grimma gjord av tunt rep, sitter stabilare och bättre på hästens huvud än en "vanlig" grimma).
En dag när min mamma och jag var ute och red i skogen på våra två hästar, tänkte jag att jag skulle prova släppa repet (tyglarna). Bluebell lyssnar ju ändå så bra på vikthjälper och röstkommandon. Släppte repet gjorde jag och lät det hänga på halsen. Jag gav en tydlig signal för stanna och det dröjde inte ens en hundradels sekund förrän Bluebell stod stilla och väntade på nästa kommando. Vad lycklig jag blev!
Allt flöt på overkligt bra, med ett stort leende på mina läpparfortsatte vi genom skogen. Jag kunde vid det här laget både stanna och svänga, öka och minska farten.
Häromdagen när jag var ute i skogen och red, galopperade jag upp för en skogsstig, barbacka och utan träns, med endast en rem runt Bluebells hals. Då slog det mig:
Jag lever min dröm!
Häromdagen när jag var ute i skogen och red, galopperade jag upp för en skogsstig, barbacka och utan träns, med endast en rem runt Bluebells hals. Då slog det mig:
Jag lever min dröm!
Annons
Visa toppen
Show footer