August
Tuesday 13 January 2009 photo 1/1
|
Tuesday 13 January 2009 photo 1/1
|
|
Blomman är den del av gömfröväxterna som är avsedd för fortplantning. Blommans funktion är att producera frön. Blommor är ofta färgglada eller doftande för att locka till sig insekter så att de kan bli pollinerade.
I en ring innanför kronbladen sitter de hanliga organen som kallas ståndare. De kan vara olika många beroende på artoch består av ett skaft, som kallas sträng, och en knapp som är toppenpå ståndaren. Ståndarna är ofta fria men kan vara hopväxta vid basen. Sterila ståndare, utan pollenbildande funktion, kallas staminodier. Knappen är i regel skild i två knapphalvor, vars fäste kallas konnektiv. Knappen innehåller pollenkorn och öppnar sig när dessa är mogna. Pollenkornen kan spridas från en blomma till en annan med hjälp av exempelvis insekter. En blomma som är specialiserad för att sprida pollenen med vinden kan kallas vindblomma.
Mitt i blomman finns det honliga organet, som består av en eller flera pistilleroch längst upp på pistillen sitter det klibbiga märket där pollenkornenska fastna. Under märket på pistillen finns ofta ett smalt skaft somkallas stift.Längst ner på pistillen sitter en förtjockning som är fruktämnet medfröämnen inuti. Efter befruktningen växer fruktämnet till och bildarden färdiga frukten med frön i. I många fall består denna frukt endast av ett fröhus och saknar en omgivande köttig del som exempelvis äpple, apelsin och plommon har.
Stödblad kan sitta vid blomskaftets bas och blad på själva skaftet kallas förblad. Blomaxeln är den del där skaftet övergår i blomman. Blommans blad sitter vanligen i två kransar och kallas hylleblad.Hyllebladens placering i förhållande till fruktämnet varierar inomolika familjer och man brukar tala om översittande, kringsittande ellerundersittande hylle.
De kan ofta skiljas i foderblad och kronblad. De enhjärtbladiga växterna har ofta två kransar med tre blad av likartat utseende, vilka brukar kallas kalkblad. Foderbladen är ofta gröna, fria eller hopväxta. Kronbladen är i regel färgade och fungerar som skyltorgan för pollinerande insekter. Kronbladen kan vara fria från varandra eller hopväxta, som exempelvis hos klockväxterna. När alla kronbladen är sammanväxta omnämns de tillsammans som en klocka. En del blommor har sporre.
Blommorna kan indelas i tre symmetrigrupper. Man kallar en blommaradiärsymmetrisk om man uppifrån kan dela den i två lika delar, treeller flera gånger genom centrum. Exempel är flertalet fetbladsväxter. Bisymmetriska blommor med endast två symmetriplan är typiskt för exempelvis korsblommiga. Blommor med endast ett symmetriplan kallas zygomorfa, exempelvis lejongapsväxterna och ärtväxterna.
Hos frukter omvandlas blomman till en frukt efter befruktningen. Hos falska frukter, som äpple och päron, där "frukten" egentligen är en uppsvällning på grenen finns en rest av blomman kvar. Denna rest kallas fluga.
Man vet numera ganska väl hur identiteten av blommans organ bestämsunder blommans bildande. Organanlagen uttrycker tre olika genfunktionersom i olika kombinationer bestämmer vilket organ som bildas.Genfunktionerna kallas A, B och C-funktioner. Det anlag som skall bildafoderblad uttrycker bara A-gener, det som bildar kronblad A- ochB-gener, det som bildar ståndare B- och C-gener och det som bildarpistiller slutligen enbart C-gener. I sammanfattning: A=foderblad,A+B=kronblad, B+C=ståndare och C=pistiller. Denna modell är baserad på homeotiska mutationer hos bl a Arabidopsis thaliana,backtrav. Hos en mutant som förlorat B-funktionen exempelvis, får vifoderblad istället för kronblad i andra blomorgankransen och pistilleristället för ståndare i tredje blomorganskransen. Dessa genfunktionerutförs av transkriptionsfaktorer som reglerar genuttrycket i varje typ av blomorgan. De flesta av dessa är MADS-box gener.
Visa toppen
Show footer