När jag för nån timme sedan stod och släppte loss i GH, istället för att som jag lovat mig själv för tusende gången skicka in APU-ansökan, slog det mig att det sista "barnaåret" om några timmar är slut. Nu väntar omgivningen
på den slutliga spurten innan man förväntas kunna klara sig själv, förväntas bli vuxen. För första gången började jag på allvar fundera på innebörden med att bli vuxen. Själv känner jag mig vuxen och mogen på vissa plan, men
kunna klara sig helt själv; no no! Bara tanken kan ju få en att smälla av. Ge mig en räkning och en dator och be mig betala. En timme hittar du mig fortfarande sittandes som ett jävla frågetecken framför skärmen, utan att något
vettigt har hänt (troligtvis har jag istället snöat in mig på Knights of the Old republic, eller nåt). Och om vuxenvärlden innebär att de tre IKEA-kartongerna med Kalle Anka, Herman Hedning, Serie-Paraden och Bamse, eller alla
gamla tecknade videoklassiker ska stuvasin på vinden för att samla damm, så får det faktiskt va för mig.
Det är nog bäst att haka sig fast i tiden som är, och hålla sig kvar i några år till.

HAPPY NEW YEAR!!!

håller med dig, GOD NYTT ÅREN!