Det blir som om livet inte fungerar och allting förstörs långsamt.
Medans jag bryts ner bit för bit står du bredvid mig och bara tittar utan att göra ett jävla dugg.
jag saknar våra stunder och all skit vi gick igenom hand i hand.
vi klarade oss alltid, utan att ens få en skråma.
Men nu är det du som går omkring och ler och låtsas, medans jag bara förstörs.

det var folk som försökte förut, men du räddade mig.
men nu är du en av folket som förstör mig.
du gör mig ledsen och jag orkar inte mycket mer.
det var vi, men nu blir det aldrig vi igen, så tack och hej.
du förstörde det vi byggde upp i många år, det bara försvann.
Jag hatar dig, och jag hatar att jag en gång älskade dig.

vad hände egentligen?
du slutade ta min hand, du slutade le mot mig.
nu fnittrar du och snackar skit om mig.
vad hände med oss?
vafan skulle det bli du, och jag?
förut var det vi.

men nu är det bara jag, helt ensam emot hela världen.
jag hatar det. och jag hatar att du finns.
att jag måste stå ut med att se dig.
att jag måste stå ut med att leva med minnena vi skapade.
jag vill låsa in dig i ett rum och aldrig öppna igen.
jag vill glömma dig.

måste du fråga?