September
Friday 12 November 2010 photo 4/4
|
HAHAHA.. hata mig, jag är inge bra på o skriva historier. Jag lovar att det är hundra grammatik fel, och väldigt mycket , och och x)
1.
Min morgon ser ut på följande:
Först resa sig upp och stapla sig ut genom dörren, och sen gå som en zombie ut i hallen, och öppna toalett dörren som förhoppningsvis är öppen, ibland har mamma ockuperat badrummet och då kommer jag inte in dit på en halvtimme.
Om hon inte gjort det, så öppnar jag trögt toalettdörren och ställer mig vid spegeln och konstaterar hur ful jag är.
Öppnar spegeln, tar ut sminket och stället det på handfatet, medans jag sakta men vant sköljer ansiktet i riktigt kallt vatten så att jag vaknar ordentligt.
Sminkar mig, vilket kanske tar en halvtimme.
Sedan ska jag fixa håret, och det är också en röra! Rosa och svart som det är ser det helt idiotiskt ut på morgonen. Men borsten åker ändå fram och åker lönlöst fram och tillbaka.
Som om jag verkligen tror att det går och fixa, men självklart lägger sig luggen lika fel ändå.
Sen brukar jag oftast höra hur mamma knackar, nej bankar(!) på dörren, om jag som sagt inte fick vänta på henne innan jag fick inta badrummet.
Då hoppar jag ut, för duscha orkar jag minsann inte, för det är jag blott för lat.
Springer in i rummet, tar fram det som ligger överst, slänger bort det nånstans, och tar fram dom snyggaste underkläderna, små fina spets string trosor, och en fin spets bh, runt kanske en storlek för stor för att mina bröst ska se större ut.
Sen tar jag på mig något skit, kläder orkar jag fan heller förklara.
Frukost.. Vad är frukost?
Jag har inte ätit frukost sen jag började fyran och fick gå själv på morgonen till skolan och fixa mig själv. Och på helgerna har mamma inte kommit hem så tidigt så att hon tvingar i mig frukost, och ifall hon skulle kommit hem då så är hon bara bakfull. Fast nej, nu ska vi inte prata om mamma.
Tar på mig dom slitna skorna, som inte har något märke som alla andra fina människor har, utan bara är helt vanliga skor upphittade på myrorna i skärholmen.
En sliten jacka, och kanske en mössa, om jag orkar.
Väskan har jag haft sen ettan, då jag fick den av pappa… Har haft allt i den väskan. Pasta har ramlat ut, läsk har förstört mobiler, gömt saker jag snott från H&M. Mycket minnen med väskan alltså. Skulle aldrig vilja lämna ifrån mig den, då den betyder allt för mig.
Sen går jag ut genom dörren, och små springer till bussen som som vanligt alltid går om fem minuter, aldrig kan jag vara i tid! Som tur är så har dom sandat, så isen är inte lika hal och jag slipper snubbla, vilket är skönt.
På bussen stirrar alla som vanligt, kan ju tycka att dom ska vänja sig vid mig nu. Det är alltid samma personer på bussen, och alla sitter på sina platser.
Om en nykomling skulle bestämma sig för att sätta sig på bussen, skulle alla undra. För vi vet alla, både jag, killen som bara lyssnar på musik som sitter precis vid dörren, tanten som alltid pratar med buss chauffören och och sitter snett bakom honom, att på denna buss känner alla varandra utan att ens ha sagt hej till varandra.
Typ som tanten bakom chauffören, alla vet att hon kommer dö snart, och hon vet det mycket väl själv också, för hon ringer varje dag till doktorn, och ser alltid lika ledsen ut.
Och alla vet att jag mår dåligt. Killen med musik brukade titta på mig i början, stirra lite på mina bröst och slicka sig om munnen, och antagligen fick han stånd också. Men inte längre.
Alla vet att musik killen inte kan ha en flickvän i mer än en månad, eftersom han alltid pratar i telefon högljutt varje månad, och veckan efter så ler han i telefon.
Kort sagt, jag orkar inte berätta om varje människa heller, men alla på bussen känner varandra. Som bästa vänner.
Min morgon ser ut på följande:
Först resa sig upp och stapla sig ut genom dörren, och sen gå som en zombie ut i hallen, och öppna toalett dörren som förhoppningsvis är öppen, ibland har mamma ockuperat badrummet och då kommer jag inte in dit på en halvtimme.
Om hon inte gjort det, så öppnar jag trögt toalettdörren och ställer mig vid spegeln och konstaterar hur ful jag är.
Öppnar spegeln, tar ut sminket och stället det på handfatet, medans jag sakta men vant sköljer ansiktet i riktigt kallt vatten så att jag vaknar ordentligt.
Sminkar mig, vilket kanske tar en halvtimme.
Sedan ska jag fixa håret, och det är också en röra! Rosa och svart som det är ser det helt idiotiskt ut på morgonen. Men borsten åker ändå fram och åker lönlöst fram och tillbaka.
Som om jag verkligen tror att det går och fixa, men självklart lägger sig luggen lika fel ändå.
Sen brukar jag oftast höra hur mamma knackar, nej bankar(!) på dörren, om jag som sagt inte fick vänta på henne innan jag fick inta badrummet.
Då hoppar jag ut, för duscha orkar jag minsann inte, för det är jag blott för lat.
Springer in i rummet, tar fram det som ligger överst, slänger bort det nånstans, och tar fram dom snyggaste underkläderna, små fina spets string trosor, och en fin spets bh, runt kanske en storlek för stor för att mina bröst ska se större ut.
Sen tar jag på mig något skit, kläder orkar jag fan heller förklara.
Frukost.. Vad är frukost?
Jag har inte ätit frukost sen jag började fyran och fick gå själv på morgonen till skolan och fixa mig själv. Och på helgerna har mamma inte kommit hem så tidigt så att hon tvingar i mig frukost, och ifall hon skulle kommit hem då så är hon bara bakfull. Fast nej, nu ska vi inte prata om mamma.
Tar på mig dom slitna skorna, som inte har något märke som alla andra fina människor har, utan bara är helt vanliga skor upphittade på myrorna i skärholmen.
En sliten jacka, och kanske en mössa, om jag orkar.
Väskan har jag haft sen ettan, då jag fick den av pappa… Har haft allt i den väskan. Pasta har ramlat ut, läsk har förstört mobiler, gömt saker jag snott från H&M. Mycket minnen med väskan alltså. Skulle aldrig vilja lämna ifrån mig den, då den betyder allt för mig.
Sen går jag ut genom dörren, och små springer till bussen som som vanligt alltid går om fem minuter, aldrig kan jag vara i tid! Som tur är så har dom sandat, så isen är inte lika hal och jag slipper snubbla, vilket är skönt.
På bussen stirrar alla som vanligt, kan ju tycka att dom ska vänja sig vid mig nu. Det är alltid samma personer på bussen, och alla sitter på sina platser.
Om en nykomling skulle bestämma sig för att sätta sig på bussen, skulle alla undra. För vi vet alla, både jag, killen som bara lyssnar på musik som sitter precis vid dörren, tanten som alltid pratar med buss chauffören och och sitter snett bakom honom, att på denna buss känner alla varandra utan att ens ha sagt hej till varandra.
Typ som tanten bakom chauffören, alla vet att hon kommer dö snart, och hon vet det mycket väl själv också, för hon ringer varje dag till doktorn, och ser alltid lika ledsen ut.
Och alla vet att jag mår dåligt. Killen med musik brukade titta på mig i början, stirra lite på mina bröst och slicka sig om munnen, och antagligen fick han stånd också. Men inte längre.
Alla vet att musik killen inte kan ha en flickvän i mer än en månad, eftersom han alltid pratar i telefon högljutt varje månad, och veckan efter så ler han i telefon.
Comment the photo
Har inte käkat frukost sen jag började fyran.
Jag gillar inte typ i den meningen ):
Det känns liksom som det inte hör till, men den berättelsen är finemang! :-D MERMERMER
25 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ingenkronamer/477300355/
Visa toppen
Show footer