Thursday 1 October 2009 photo 1/1
|
life is not what it seems to be
Vet inte vad jag ska tro och tycka eller tänka om allting i livet just nu,
allt ligger lite på sin kant och det är svårt att placera känslor och tankar.
Men livet går ju framåt, det kan ju inte gå bakåt.
För att orka med allting så tänker jag på nuet, och i stortsett enbart på mig själv.
Ledsen att jag kanske inte orkar med att prata om allas problem och liknande, men jag har alldeles för mycket med mig själv.
Oro och tankar över de människor som står mig närmast är svårast att hantera, därför stoppar jag undan det för att ta fram när jag är lite mer stabil. Då kanske det går att jobba igenom. Man vet ju aldrig.
Allting går i stort sett ut på slumpen, det som händer får hända helt enkelt.
Tänker inte sitta och försöka ändra på saker som hänt, få saker att hända eller spekulera i om dessa händelser är bra eller inte.
Bara att leva är ju en stor gåta, och jag tänker inte försöka få fram svaret på det. Kanske visar det sig nån gång, kanske inte.
Det är sånt som märks.
Men just nu är det nuet som gäller, tar ingenting i förväg, och kommer inte tycka och tänka så mycket mer.
Jag hoppas ni har det bra där ute, även om jag inte visar det så betyder ni mycket allihop, skulle nog inte kommit såhär långt utan er.
Men nu är det dags att stå på egna ben och inte slänga över problemen på er.
Tack för att ni funnits vid min sida, och jag har alltid funnits vid eran.
Nu behöver jag tid för mig själv.
Byebye
Vet inte vad jag ska tro och tycka eller tänka om allting i livet just nu,
allt ligger lite på sin kant och det är svårt att placera känslor och tankar.
Men livet går ju framåt, det kan ju inte gå bakåt.
För att orka med allting så tänker jag på nuet, och i stortsett enbart på mig själv.
Ledsen att jag kanske inte orkar med att prata om allas problem och liknande, men jag har alldeles för mycket med mig själv.
Oro och tankar över de människor som står mig närmast är svårast att hantera, därför stoppar jag undan det för att ta fram när jag är lite mer stabil. Då kanske det går att jobba igenom. Man vet ju aldrig.
Allting går i stort sett ut på slumpen, det som händer får hända helt enkelt.
Tänker inte sitta och försöka ändra på saker som hänt, få saker att hända eller spekulera i om dessa händelser är bra eller inte.
Bara att leva är ju en stor gåta, och jag tänker inte försöka få fram svaret på det. Kanske visar det sig nån gång, kanske inte.
Det är sånt som märks.
Men just nu är det nuet som gäller, tar ingenting i förväg, och kommer inte tycka och tänka så mycket mer.
Jag hoppas ni har det bra där ute, även om jag inte visar det så betyder ni mycket allihop, skulle nog inte kommit såhär långt utan er.
Men nu är det dags att stå på egna ben och inte slänga över problemen på er.
Tack för att ni funnits vid min sida, och jag har alltid funnits vid eran.
Nu behöver jag tid för mig själv.
Byebye