Låt mig gå i bitar
Jag har gjort något så dåligt igen
Låt mig ha ont
Låt mig skrika färdigt tills bröstkorgen blir tom...

Låt mig spricka sönder
Det har jag verkligen förtjänat

Hallå, hallå
Låt mig vara dum det blir din tur om en liten stund

Jag är, är jag?
Jag är inte gjord av sten
Vad är farväl, vad är inte gjort av sten?

Jag ska fatta mig kort
Jag ångrar allt, jag ångrar allting ont
Jag har skrikit färdigt och bröstkorgen är tom...

Såg du jag sprack sönder
Kan du få mina armar på plats

Hallå, Hallå har du blivit stum?
Var jag verkligen så dum?

Jag är, är jag?
Jag är inte gjord av sten
Vad är farväl, vad är inte gjort av sten?


Kent skrev nog den här låten för min skull.. Jag är oerhört förvirrad och liknande.
Över allt. Varje liten grej.

Vad är det för fel på folk? Vad är det för mening att utbrista: "hahaa, är det allt?" eller "lägg av, barnunge!". Båda två är helt fel sätt att se på sakerna.. Först och främst: Konstig, who the fuck cares hur mycket eller hur djupt man skär? Bara för att du är en miserabel donna som uttrycker din egna frustration över något som själv varit i din situation för ett bra tag sen. Det handlar inte om hur mycket man skär sig, hur djupt eller liknande. Det är mera tanken bakom, känslan av att göra det. Det är idén att man kan göra det med sin kropp och gräva ner all den smärta som man känner för övrigt, det ena överlöper det andra och man helt enkelt har kontrollen i en värld som man känner att man inte längre har kontroll över, det är en själv som bestämmer smärtan, det är en själv som bestämmer allt då.
Så det är helt oviktigt med djup och mängden blod, så bara för att du skär dig som en knepig jänta utan respekt för din kropp och liv så betyder det inte att det bara är att klaga på andra som även om dem inte gör det lika djupt, ändå är samma som du.

Och sen till "Lägg ägg"-killen.. Alix, det är ytterst ignorant att uttrycka sig så. För den här typen av självdestruktivitet är på många sätt ett beroende, faktum är, på alla sätt. Många av dem som skär sig vet att det är fel, men kan ändå inte sluta. Det är som jag skrev innan, de vill ha kontroll, men faktum är att kontroll är det sista dem har. För som alla beroenden så eskalerar det.
Vi kan faktiskt jämföra det med klassiska fall som anorexi, där är det inte bara en massa puckade töser som vill passa i sin bikini, utan en längtan och strävan efter kontroll i en värld som dem känner glider dem ur händerna. De styr det dem ska äta och hur dem ska se ut så dem känner att dem har någon makt, och existerar.

Om man jämför med dem exemplen, som man ska göra, så är det oerhört svårt att bryta sig loss från det. Man kan inte bara säga "nu växer jag upp" och tappar mjölktandsskärsåren och går vidare, utan det har etsat sig fast i deras sinne att det är det rätta att göra. Det blir som en alternativ person inom dem som är hungrig, och ständigt blir hungrigare. Det är först ett brus, och man känner att saker är skit, även fast dem inte är det. Detta bara ökar tills det till slut är en enorm orkester i en tornado.
Världen tycks spinna okontrollerat och allt i virveln slår i en, skadar en, gör ont. Och ljudet blir sen outhärdligt.. Och det slutar inte innan man känner rakbladet eller kniven penetrera huden och blodet börjar droppa. Det är ett riktigt beroende med abstinens, ångest och begär som du och jag, som inte varit med om sånt, har svårt att föreställa sig. Det är inte bara att släppa det, för hela ens värld förändras av det, förvrids. Även om det är vackert och man mår bra, så känns det hemskt och smärtsamt, det är inget som är lätt att ta kontroll över, för det blir en del av hur universum fungerar i deras ögon, även om dem vet att det är fel. Det blir en självklarhet att deras lidande bara kan läkas med hjälp att dem skadas.

Det är inte något att bara växa upp ifrån, utan man måste greppas tag i och skakad om ordentligt så att hela ens världssyn förändras, och hur lätt är det? Detta är deras sätt att ha kontroll ju, hur sjutton ska dem bara släppa det enda som får dem att känna att dem kan ha något talan i världen eller kontroll över sitt liv?

men jävla småunge.. gå till en psykolog om livet är så jävla hemskt, istället för att sitta och grina på bilddagboken.

Söt tjej ju. Håll inte på med såna där dumheter, gör inte så mot dig själv. Du är värd bättre.