January
Wednesday 8 December 2010 photo 2/2
|
Liiiider...
Det är tur att jag ska vara upptagen hela jävla helgen, för just nu orkar jag inte finnas utan något att göra. Men jag vill liksom inte döma på söndag, så det är klart man har ångest över att vara dålig på lördagen. För då får jag döma. Inte ens vara reserv. Och jag menar, hur roligt är det? När man åker för att fäkta JSM, FÄKTA. Inte bajs-döma.
Det har gått skit med fäktningen den här veckan, vilket gör mig ännu mera nervös. Och jag vill inte vara nervös, för då blir jag stressad och fäktar ännu sämstare.
Dessutom har jag skolskit, jag vill inte mera skola. Jag orkar inte skolan. Har ingen lust. Känner mig bara dum och dålig och värdelös. Det är inget kul att känna sig värdelös. Men jag försöker ändå, försöker le, försöker göra det jag ska göra och kämpa, försöka le och försöker få osäkerheten och gråten att stanna innanför. Jag ska inte låta det synas igenom, det finns inte.. Inte för andra. Det är mitt skit >_<' Det är ingen idé att göra någon ledsen eller något, att vara jobbig, en belastning.
Jag kämpar för att låta bli rakblad, knivar, saxar.. allt. Det ligger framför mig, viskar ömma ord, ser så vackra och försöker locka mig. Men jag vill inte göra dumma saker. Jag vill verkligen inte! Men det är svårt när man ligger i sin lilla lägenhet med skrattande väggar och hotande skuggor och gråter, darrar och man vet att rakblad är dåligt men det tar ändå bort allt för ett tag. Så man slipper.. Blunda för allt det jobbiga för ett tag. Nu är det snart jul, tjocka tröjor. Ingen skulle märka. Det finns så många anledningar till varför man bara ska skita i att stå emot det. Ge upp för begäret och få känna lite omtanke och kärlek, till sig själv och till rakbladen.
Och det känns som man är så jävla psykad. Som att ingen fattar egentligen, vad det betyder när man vill skära sig.. För de som inte har gått igenom det, kan omöjligen förstå. Möjligtvis de som haft andra former av missbruk. Att få känna sig lugnad och tröstad, av något materiellt ting som inte skvallrar eller något. Som bara finns där, när man behöver det. Det är inget fel på mig, jag vill bara leva..? Leva utan ångest, abstinens och få känna mig lite värdefull och inte som en dum, fet och ful kossa. Som jag vanligtvis känner mig som. Och det gör så ont i mig...
Och jag fattar om ingen orkar läsa detta, jag ville bara få skriva av mig. Klaga. Jag behöver inget medlidande.
"Jag behöver ingen hjälp, vill du hjälpa, hjälp dig själv..." Jocke Berg är en vis man.
Annons
Comment the photo
Topman
Thu 9 Dec 2010 00:02
Hemskt att du känner , att blänkande rakblad ge iväg sina lockelser och bindelser om löften om tillfällig lösning , att känna sig ensam och inträngd i ett hörn. bara släng iväg ett sms om du känner för att klaga. ps du är inte misslyckad
Anonym
Wed 8 Dec 2010 17:14
Du får klaga hur mycket du vill för mig, finns alltid här om du behöver prata, det vet du
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/insolubleriddle/479408986/
Visa toppen
Show footer