Saknar min Skäggagris, men imorgon får jag se dig igen <3
Mamma har möblerat om i hans terrarie, btw och gett honom ny sand. Hon vara dutti Skäggis-vakt :D

</3 Han gick bort från mig för ett par veckor sedan. Han blev 11.

Oj! Då har min några år kvar.

Han hade varit min Skäggis i 9 år. Förhoppningsvis levde han ett bra liv.

Haha, mamma hade problem med ödlor, ormar och så. Men när pappa hittade annonsen om att de skulle sälja denna underbara ödla billigt så övertalade han mamma, sa att det var min ödla (mamma köpte böcker jag skulle läsa, för jag var 12 år och skulle fatta ansvaret), mamma var sisådär. Men när hon fick se honom smälte hennes hjärta och hon tar hand om honom nu när jag är i min 22kvarat stora lägenhet och älskar honom lika mycket som jag, i stort sett :)

Tänk om mamma kunde vara lika xD
brorsan la en kopparorm han hade plockat ute på mors dag för 2 år sen, han la den på hennes bröst och när hon vaknade skrek hon och man fick inte säga ett enda ord till henne på 2 dar xD
Pappa var emot mina kaniner till att börja med, han tyckte att dom bara var bra till kaninsoppa :S Men efter en vecka när jag fick min första kanin för 9 år sen så smälte han för att kaninen slängde sig på rygg för att bli kliad på magen =D
Fast kaninen gick bort i januari =( Han var min lille prins...
Han såg ut som en kanin men trodde han var hund/katt och grymtade som en liten gris =P han förälskade sig i en Häst som ville döda han en gång.

Hahahahahhaha. Ja, man ska inte skrämma någon med djur, kan det gå illa, tyvärr.
Men kaninen verkade ju vara underbar <3 Man fäster sig vid djur som är lite speciella, djur som inte riktigt är vad de kanske borde vara. En katt som mera är som en hund och så. Det skapar ett minne hos oss.

ja, det gör ju det ;P
Djur är som människor, olika beteenden och personlighet.