January
Wednesday 16 February 2011 photo 1/3
|
Mina Föräldrar
Jag glömmer ofta bort hur mycket mina föräldrar gjort för mig, hur mycket jag älskar dem och hur mycket de älskar mig. De har alltid stöttat mig, ställt upp för mig. I alla fall nästan alltid.
Min pappa och jag hade ett par fina månader ihop när jag var yngre och mamma var i Stockholm och läste distans till lärare. Då gick vi på bio, lagade mat tillsammans och bara softade i soffan med någon film. När jag tänker tillbaka på det blir jag alldeles tårögd. De ögonblicken var underbara, när jag kom min pappa närmre. Han har alltid funnits där för mig, han har fattat att vissa saker varit jobbiga och vill gärna få mig att känna mig gladare.
Mamma har nog varit lite tuffare på ett sätt, men det är bara för att hon vill mitt bästa. Hon tycker inte att jag ska gömma mig på grund av mina rädslor utan vill hela tiden utmana mig, ibland kan jag se det som elakt eller så men jag vet ju vad hon vill. Hon försöker finnas där för mig, det är jag som bara tolkar fel, vägrar se eller bara är gnällig. Men jag älskar henne, också. Och jag är tacksam att de alltid finns där för mig.
Det har nog inte alltid varit lätt för dem, långt ifrån. Jag har varit jobbig, krävande och då jag ljög för dem visste de nog inte vart de hade mig. Därför blev allting bara så fel. Det är ju klart att mamma blir orolig ibland, jag försöker att inte göra henne orolig men ibland är hon lite jobbig när hon rotar bland mina privata grejer. När man läser privata brev och får reda på saker om sin dotter som hon inte vill veta, då är det lite hennes fel också. Även om det främst är mitt fel, som håller tyst och lider istället för att öppna munnen. Men hur berättar man att man ljugit för dem i två och ett halvt år..? Det funkar inte riktigt så.
Men varje gång jag tvivlar, så är de där i alla fall. Även om de själva inte vet om det, Jag älskar dem, över allting annat. Och jag hoppas att de vet om det..
Dag 01 – Presentera dig själv
Dag 02 – Din första kärlek
Dag 03 – Dina föräldrar
Dag 04 – Vad du åt idag
dag 05 - din syn på kärlek
Dag 06 – Din dag
dag 07 - din bäste vän
Dag 08 – Ett ögonblick
dag 09 - din tro
Dag 10 – Vad du hade på dig idag
dag 11 - dina syskon
Dag 12 – Vad som finns i din väska
dag 13 - Den här Veckan
dag 14 - vad du hade på dig idag
dag 15 - dina drömmar
dag 16 - din första kyss
dag 17 - ditt bästa minne
dag 18 - din kärlek
dag 19 - något du ångrar
dag 20 - denna månad
dag 21 - ett annat ögon blick
dag 22 - något som gör dig upprörd
dag 23 - något som få dig må bättre
dag 24 - något som får dig att gråta
dag 25 - en första
dag 26 - dina rädslor
dag 27 - något du saknar
dag 28 - dina mål
dag 29 - ett sista ögonblick
Jag glömmer ofta bort hur mycket mina föräldrar gjort för mig, hur mycket jag älskar dem och hur mycket de älskar mig. De har alltid stöttat mig, ställt upp för mig. I alla fall nästan alltid.
Min pappa och jag hade ett par fina månader ihop när jag var yngre och mamma var i Stockholm och läste distans till lärare. Då gick vi på bio, lagade mat tillsammans och bara softade i soffan med någon film. När jag tänker tillbaka på det blir jag alldeles tårögd. De ögonblicken var underbara, när jag kom min pappa närmre. Han har alltid funnits där för mig, han har fattat att vissa saker varit jobbiga och vill gärna få mig att känna mig gladare.
Mamma har nog varit lite tuffare på ett sätt, men det är bara för att hon vill mitt bästa. Hon tycker inte att jag ska gömma mig på grund av mina rädslor utan vill hela tiden utmana mig, ibland kan jag se det som elakt eller så men jag vet ju vad hon vill. Hon försöker finnas där för mig, det är jag som bara tolkar fel, vägrar se eller bara är gnällig. Men jag älskar henne, också. Och jag är tacksam att de alltid finns där för mig.
Det har nog inte alltid varit lätt för dem, långt ifrån. Jag har varit jobbig, krävande och då jag ljög för dem visste de nog inte vart de hade mig. Därför blev allting bara så fel. Det är ju klart att mamma blir orolig ibland, jag försöker att inte göra henne orolig men ibland är hon lite jobbig när hon rotar bland mina privata grejer. När man läser privata brev och får reda på saker om sin dotter som hon inte vill veta, då är det lite hennes fel också. Även om det främst är mitt fel, som håller tyst och lider istället för att öppna munnen. Men hur berättar man att man ljugit för dem i två och ett halvt år..? Det funkar inte riktigt så.
Men varje gång jag tvivlar, så är de där i alla fall. Även om de själva inte vet om det, Jag älskar dem, över allting annat. Och jag hoppas att de vet om det..
Dag 01 – Presentera dig själv
Dag 02 – Din första kärlek
Dag 03 – Dina föräldrar
Dag 04 – Vad du åt idag
dag 05 - din syn på kärlek
Dag 06 – Din dag
dag 07 - din bäste vän
Dag 08 – Ett ögonblick
dag 09 - din tro
Dag 10 – Vad du hade på dig idag
dag 11 - dina syskon
Dag 12 – Vad som finns i din väska
dag 13 - Den här Veckan
dag 14 - vad du hade på dig idag
dag 15 - dina drömmar
dag 16 - din första kyss
dag 17 - ditt bästa minne
dag 18 - din kärlek
dag 19 - något du ångrar
dag 20 - denna månad
dag 21 - ett annat ögon blick
dag 22 - något som gör dig upprörd
dag 23 - något som få dig må bättre
dag 24 - något som får dig att gråta
dag 25 - en första
dag 26 - dina rädslor
dag 27 - något du saknar
dag 28 - dina mål
dag 29 - ett sista ögonblick
Annons
Visa toppen
Show footer