Imorgon far jag, mamma och pappa för att dumpa av grejer i Östersund, jag kan inte fatta det.. Vart tog sommaren vägen? Snart ska jag flytta och börja plugga livet ur mig.. Helt sinnessjukt!!!!!

Men iaf, var med Freddie igår, inatt och i morse, och jag funderade lite på en sak. Har känt mig löjligt trygg, inte haft någon som helst oro över någonting i stort sett (förutom frågan om jag är singel eller ej XD) förutom det faktum att jag kommer sakna honom när jag åkt. Men på något sätt har vi båda vetat om att det bara är en sommar det handlar om, sommaren 2011. Vi har egentligen inte riktigt pratat om det, men båda har ändå.. förstått det. Och det är nog det som gett mig en gigantisk trygghet, jag behöver inte fundera på hur länge det kommer hålla, vem som kommer dumpa vem, varför det kommer att ta slut. Sånna saker som jag annars grubblar på när jag är i någon form av relation. Ja, jag är väldigt pessimistisk när det gäller sånt, jag tror helt enkelt inte på att jag klarar av relationer. För det gör jag inte. Förr eller senare händer något som gör att allt går åt skogen, oftast är det mig det är fel på, jag mår för dåligt, klarar inte av att hålla mig öppen och får panik av förhållanden. Det har bara rullat på mellan mig och Freddie, jag har vågat mera än vad jag någonsin gjort tidigare. För vad som än händer skulle det ta slut och jag skulle åka 100 mil uppåt i landet.

Och ja, innerst inne är jag sjukt deppig men Freddie har gjort min sommar underbar och han har funnits där. Och det är allt jag behövt, i alla fall denna sommaren. Och jag kommer säkert gråta som en idiot den 26e augusti när jag åker upp, för att inte veta när jag kommer hit ner igen. Och ja, jag kommer sakna honom som en idiot också men då kan jag påminna mig själv om den här sommaren. Och det finns ju alltid sms, om det verkligen skulle krisa.

Nu på morgonen så var deras ena katt hos veterinären, så den andra kände sig lite ensam och dörren in till Freddies rum var stängd. Så när katten (ja, jag är en dålig människa som inte har koll på husdjurens namn -_-') jamade så släppte Freddie in katten, varpå katten hoppar upp i sängen där vi ligger och kollar på film och var MASSA kelsugen. Sen när han ställt sig till rätta och får kel, pussar Freddie min axel och katten bara glor på Freddie, sträcker fram huvudet och tigger en puss, han också <3 Så urgulligt. Var totalt sönderlycklig just den sekunden då jag och Freddie ligger och kollar på film i hans säng med en katt emellan oss, det kändes bara så.. bra. Och ibland då jag får dem känslorna blir jag livrädd, nej, usch, bort med dem. Nyförälskelse var det, inget djupare nu tack. Men det löser sig nog, det är en underbar känsla att vara nyförälskad och sedan dela på sig, utan att det blir massa krångel. Jag flyttar och han stannar, vi har haft en underbar sommar och utan bråk eller krångel så bara... Upphör det. Inget trauma, bara underbara, ljuva, söta känslor som man kan behålla inom sig. Den värmen och tryggheten som kan komma att följa mig hela livet. Kanske just nu, när jag flyttar så kan jag ta fram de känslorna, minnas och känna mig lite mindre ensam. För jag var inte ensam, den där sommaren i Karlskrona, innan jag skulle flytta ensam 100 mil. Och bara det faktum gör det lite mindre ensamt.

Annons

The photo has no tags

Camera W595

Focal length 4 mm

Aperture f/2.8

Shutter 1/8 s

ISO 250

Date

February 2019