Min mamma är världens bästa mamma ibland <3 Hon är alltid så positiv och uppmuntrande :/ Ibland har jag sån ångest att jag ljuger för henne, att jag inte berättar sanningen och att jag undanhåller bland annat mitt mående. Men jag vet inte vad jag annars kan göra.

Men om jag är orolig över något med skolan och berättar det så finns hon alltid där och säger ett par moderliga ord och sen känner jag att hon har såå rätt. Hon är sinnessjukt bra på att ha rätt.....

Någon gång ska jag säga detta till henne... Om kanske sisådär 5-6 år. Jag suger på att vara tacksam och snäll mot henne :( Så jävla värdelöst. Man vet aldrig när någon nära försvinner.. Speciellt inte när man är 97 mil bort. Varje kram betyder så otroligt mycket. Värmer. Och nu sitter jag och storgråter...

Kanske för att jag tänker mycket på min morfar. Han blir bara sämre och sämre och alla är oense på vad som bör göras. Lämna honom att dö? Hälsa på honom varje dag? Äldreboende? Äldreboende suger, de tar inte hand om de äldre. Det är överdrivet, de tar hand om dem. Han skulle lida. Han skulle må bättre av lite sällskap. Av att få rutiner och få träffa folk, prata om de jävla vindkraftverken. Jag vet inte om jag hinner se honom igen... Och om jag ska få vara med på hans begravning... Jag har säkert tenta då. Vore så jävla typiskt... :/ Han är den sista mor- eller farföräldern jag har kvar....

Allt känns så hemskt när man tänker så där. Nu hade mamma sagt "Ja, men det tar vi då. Om det händer. Du oroar dig för mycket".

Jag älskar dig, mamma <3

Annons

The photo has no tags

Anonymous Wed 1 Feb 2012 07:45

1 comments on this photo

February 2019