January
Wednesday 15 February 2012 photo 2/4
|
Jag längtar verkligen hem, jag fattar inte att jag åker om två dagar, har hela tiden varit inställd på påsk. Har pluggat med Jennie idag och hon ger mig ångest varje gång hon och jag ska plugga, för det finns seriöst ingen som så ofta suckar så djupt som hon gör. Det är nästan så jag börjar tänka suicidala tankar bara av att höra henne.
Imorgon har jag föreläsning, tre timmar om förvaltningsrättskiten. Ibland tror jag att jag fattar men sen säger han något och då blir jag helt mindfucked och förstår ingenting. Och då får jag panik och förstår ingenting av det han nyss gick igenom och som jag trodde jag fattade. Urk. Måste beställa en bok dessutom, om förvaltningsrätt. Dissade den men tror den kan vara bra. Den kostar "bara" 150 kr också.. Och om tio dagar kommer csn och då kan jag betala den iaf utan att behöva skämmas.
Jag längtar även så fruktansvärt mycket över sömn, det spelar ingen roll hur mycket eller lite jag sover. Jag är ständigt trött, fryser. Jag drömmer mardrömmar, vaknar om nätterna flera gånger och är allmänt lost och vilsen, både i huvudet och kroppen. Dessutom svettas jag, nästan jämt och jag vaknar genomsvett om nätterna och känner mig allmänt äcklig.. Jag har inte duschat på en halv evighet och orkar inte bry mig, jag sminkar mig och fixar håret på ett par minuter, bara för att liksom. Jag blir mer och mer avtrubbad samtidigt som jag blir mer och mer känslig. Jag gråter lättare, får skuldkänslor och blir iskall om jag hör om något. Och jag vet inte hur jag ska bete mig. Det är även dessa stunder jag tvivlar på att jag skulle kunna klara av socialt arbete. Vad händer om någon kommer, berättar om sitt liv och jag bryter ihop? :S Lite väl fylld av empati kanske.. Men jag vet inte, om jag blir stabil så är det väl bättre att man är fylld av känslor än att vara helt avskärmad.
-Min mamma slår mig...
-Jaha. Jag menar, jag tror inte direkt att det är det bästa att vara om man nu skulle hamna i den situationen. Att visa att man finns där och bryr sig, men hålla igen på tårar och inte överrösa med medlidande. Det går ju inte att tappa fattningen, "okej, det här barnet tar skada, hur ska vi gå vidare? Vad säger SoL" osv. Jaja, det löser sig väl. Alla är vi barn i våra yrkesroller och med tiden växer erfarenheten och självkänslan. Jag tror att alla sitter där och tänker "Vaddå? Ska jag bestämma över NÅGONS LIV NU?!" Vi får diskutera, prata, reflektera och göra teori. Men när man väl sitter där, första gången och ska bevilja/avslå eller vad det nu kan vara. Då är det på riktigt. Då är det inte ett namn på en PowerPoint med ett case. Då är det en människa. Som JAG ska hållas ansvarig över, som jag ska göra yttrande på, som jag ska ta ifrån sin familj.... Det är lite läskigt. Men samtidigt, man gör det för en god sak. Någon måste göra det, så varför inte jag?
Jag fick förresten ett paket idag från min syster, fylld med choklad <3 Det gjorde min dag :') Så sött när ens äldsta syster tänker på en ^^' Man blir ju väldigt avskärmad från familjen, och ibland undrar man hur lång tid det skulle ta om jag dog, innan någon hittade mig och kunde meddela min död. Även om man bara är 97 mil hemifrån så känns det som man är 97 TUSEN mil bort från alla, speciellt mentalt. Man tänker inte lika mycket på det som finns där borta, man får sms/telefonsamtal/meddelande på msn om att de lever och finns. Men det är mera som de existerar i telefonen eller i datorn. Det är nästan så man glömmer bort att det faktiskt egentligen går att krama dem. För det går ju inte här uppe, de är faktiskt fysiska individer som gör saker när jag gör saker. Fast här.
Allt känns så overkligt ibland. Lever jag ens? Jag kanske är någon karaktär ur bok, eller film, som gör saker för att någon tycker att jag ska göra det.. Eller ett minne från när jag är gammal. Eller någons docka. Men jag tror att jag har fri vilja osv.
Gaaah, för mycket tankar.. Om någon klarade att läsa allt så är denne någon väldigt, väldigt duktig och har inga koncentrationssvårigheter. Alls.
Annons
Camera info
Camera ST15i
Focal length 4 mm
Aperture f/2.6
Shutter 1/32 s
ISO 1000
Comment the photo
Anonymous
Wed 15 Feb 2012 18:10
Läste paragrafer här och där men förstod på det stora hela budskapet du hade!
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/insolubleriddle/502034936/
Visa toppen
Show footer