Stress. Ont i mage. Tentaångest. Praktikmöteångest. Bara allting-ångest.

Och sen pratade jag med mamma i telefon, hon hann inte prata så länge för hon skulle iväg. Sen nämner hon i förbifarten att morfar ligger på sjukhus, jag är dum, rör på mig och när jag frågar "varför är morfar på sjukhus?" kommer örat åt touchknappen så man stänger av mikrofonen. Och hon fattar ju inte det och tror jag är tyst och frågar om det blivit kallt i Ösd igen. Och sen när jag fått igång ljudet så börjar vi prata om något annat och sen känns det bara fel att fråga så långt efter... Och sen måste hon gå. Men men, sjukhus betyder att han lever iaf och får vård. Sjukhus är bra. Begravningsentreprenad dåligt.

Men det hjälper inte, har fortfarande ont i magen, grät men tog mig samman. Kunde inte sova inatt, hade abstinens och fick tvinga mig själv att inte skära, trots hjärtklappning, hyperventilering och darrningar....

Får inte skära mig innan fredag... Inga skärsår innan praktikmötet och resan!!! Gah... Så jävla lång tid. Skär mig i fotleden men det hjälper inte lika bra som armen... >_<'

Mm >_< finns fan inget värre.