fredag 23 mars 2012 bild 2/3
![]() ![]() ![]() |
Mwhahaha, älskar den bilden. Så fluuuum X''D
Men iaf, var hos Tim idag och pratade. Det blev som vanligt så jääävla mycket utsvängningar men men, det är det charmiga med att chit-chatta med kuratorer. Man kan prata om allting.
Iaf, nästa fredag har jag tenta i moment 1 i kursen Centrala Begrepp och Teorier. Tre veckor efter att kursen startat... Men sen kommer ännu en tenta. Det är mycket kognitiv teori, psykoanalys, anknytningsteori osv så jag och Tim råkade halka in mycket på kognitiv teori, väldigt trevligt att kunna sitta och diskutera med någon som är utbildad osv. Dessutom tillhör han den "yngre" generationen som inte bara fick lära sig om Freud, ungefär. Tydligen är han inte så insnöad i kognitiv men mycket är logiskt :) Och det stämmer ju. En händelse kan leda till en (automatisk) tanke vilket leder till en känsla.
Som t.ex. om någon ska hålla tal, tänker kanske tillbaka på en jobbig händelse, den automatiska tanken blir "jag kommer inte klara detta", vilket leder till känslan nervositet. Sen ska man på något konstigt vis gå in i sina automatiska tankar och sina tankar överhuvudtaget och försöka slå tillbaka. Det är ASSVÅRT att ändra invanda tankar, men det är som Tim säger. Man föds inte med negativa tankar eller positiva tankar. Detta är inlärda under en längre tid, ofta i barndomen eller senare. Och allting man kan lära in, kan man lära om. Jag är så himla trött på att mina tankar ska styra mig, ska få mig att bli rädd, fega ur, känna mig sämst, värdelös och usel. Jag vill kunna stå för den jag är, göra det jag vill göra och vara den jag är, egentligen. Utan att skämmas, backa undan, bli rädd och ångestfylld. Och jag ska fixa det! Jag låvar. Med Å. Som Berny Pålsson har lärt mig. För kan hon, så kan jag. Hon har haft det så jääävla jobbigt osv men hon har överlevt och kommit igen. Nu är det min tur att överleva och komma igen. Och då ska absolut inte jag själv stå ivägen för mig.
Tim tycker jag är stark och modig, för vi pratade även om praktik. Och han frågade vad mina förväntningar var, hur jag trodde det skulle bli på HVB-hemmet och frågade om jag var rädd vad som skulle ske. Om jag trodde jag skulle fixa det. Jag såg på honom och nickade "ja, jag fixar det". Jag ser verkligen fram emot att få "komma ut" på riktigt, få testa mina vingar och mitt utbildningsval. Få testa på min framtid. Och det bästa är att jag ska praktisera, så jag kommer inte få så himla mycket ansvar i början, titta på, vara med, iaktta, se och lära. Växa som individ och få träffa på folk som vi just nu bara pratar om. Som bara är namn på ett papper, på en powerpoint idag. Att få konkreta exempel, få lära hur man gör en teori levande och så. Jag längtar verkligen. Det trodde inte jag förut, vågade inte hoppas innan jag klarat första kursen jag kämpat med i flera månader nu. Men nu är det så.
Säg det till alla, jag är på väg.
http://www.youtube.com/watch?v=NPuo73n0ak8
Annons
Kommentera bilden
1 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/insolubleriddle/503389865/