Tuesday 8 May 2012 photo 4/4
|
Ni vet den där känslan man får när man står för nära kanten, att man vill hoppa? Så känner jag med allt just nu, gå över vägen, eller bara går, gå upp på morgonen. Döden lockar, eller nej. Vill bara dö ett par dagar, nollställa mig. Är konstant ledsen men inga tårar kommer. Jag är fångad i mig själv.
Jag vill ha lite sympati, några mentala, stärkande kramar. Jag känner mig bräcklig, allt ger mitt inre sprickor. Jag kan knappt andas och förkylningen var inte välkommen. Fungerar inte psykiskt eller fysiskt.. Jag är en robot, lever p.g.a. rutiner, och har stängt av för att orka lite till.
Men jag kommer explodera, frågan är när.
Jag vill ha lite sympati, några mentala, stärkande kramar. Jag känner mig bräcklig, allt ger mitt inre sprickor. Jag kan knappt andas och förkylningen var inte välkommen. Fungerar inte psykiskt eller fysiskt.. Jag är en robot, lever p.g.a. rutiner, och har stängt av för att orka lite till.
Men jag kommer explodera, frågan är när.
Camera info
Comment the photo
Du känner inte mig, men jag finns om det är något. <3
*Kram*
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/insolubleriddle/505116018/