januari
söndag 13 maj 2012 bild 3/5
|
Samtal med Stenen
Jag knackar på stenens dörr.
- Det är jag, släpp in mig.
Jag vill stiga in i ditt inre,
Se mig omkring
Andas in dig ordentligt
- Gå din väg – säger stenen –
Jag är ogenomtränglig.
Slår man oss också i bitar
Är vi ogenomträngliga.
Mal man oss också till sand
Släpper vi ingen in.
Jag knackar på stenens dörr.
- Det är jag, släpp in mig.
Jag kommer av pur nyfikenhet.
Livet är dess enda chans.
Jag ämnar gå runt i ditt palats
Och sedan bese även bladet och droppen.
Jag har så lite tid på mig att hinna allt.
Min dödlighet borde röra ditt hjärta.
- Jag är av sten – säger stenen –
Och nödgas att hålla mig allvarlig.
Gå härifrån.
Jag har ingen skrattmuskel.
Jag knackar på stenens dörr.
- Det är jag, släpp in mig.
Jag har hört att du har stora tomma salar,
Skådade av ingen, vackra i onödan,
Dova, utan ekot av någons steg.
Erkänn att du själv vet ganska lite om det.
- Stora och tomma salar – säger stenen –
Men det finns inte plats i dem.
Vackra, kanhända, men ingenting
I dina arma sinnens smak.
Du kan leva med mig men aldrig uppleva mig.
Med hela min yta vänder jag mig till dig,
Men med hela mitt inre vänder jag ryggen till.
Jag knackar på stenens dörr.
- Det är jag, släpp in mig.
Jag söker ingen fristad för evigt i dig.
Jag är inte olycklig.
Jag är inte hemlös.
Min värld är värd att återvända till.
Jag ska gå in och gå ut med tomma händer.
Och som bevis på att jag verkligen har varit där ska jag ingenting framlägga utom ord som ingen kommer att tro på.
- Du kommer inte in – säger stenen –
Du saknar delaktighetssinne.
Inget sinne kan ersätta delaktighetssinnet.
Inte ens synen skärpt till allseende tjänar något till utan delaktighetssinnet.
Du kommer inte in, du har knappt i sinnet ansatsen till detta sinne, fantasi.
Jag knackar på stenens dörr.
- Det är jag, släpp in mig.
Jag kan inte vänta två tusen sekel på att komma under ditt tak.
- Om du inte tror mig – säger stenen –
Vänd dig då till bladet det ska säga som jag.
Till droppen, den ska säga som bladet.
Fråga till slut hårstråt på ditt huvud.
Jag sväller av skratt, av jättelikt skratt som jag inte ens kan skratta.
Jag knackar på stenens dörr.
- Det är jag, släpp in mig.
- Jag har ingen dörr – säger stenen.
Samtal med Stenen – Wislawa Szymborska (i Anders Bodegårds översättning)
Från: Bära eller Brista (Røkenes & Hanssen (2006)) s. 30
Annons
Kommentera bilden
InsolubleRiddle
sö 13 maj 2012 12:46
Ibland hittar man guldkorn i kurslitteraturen :)
Hittade dock den inte på internet så fick skriva av allt från boken D:
Hittade dock den inte på internet så fick skriva av allt från boken D:
4 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/insolubleriddle/505263352/
Visa toppen
Visa sidfoten