En söt koala får vara bild... Sitter på Freddies dator och vet inte om han vill ha tjugo miljoner egopics på mig.

Sitter och lyssnar på Kent och gråter lite, Kent har betytt så himla mycket för mig. Speciellt vissa låtar, Stenbrott, Berg & Dalvana och många, många fler. Det finns så mycket att tacka Jocke Berg och Gänget för, i uppgång och i nergång. När Röd kom trodde jag det var kört; men med Jag är Inte Rädd för Mörkret visar de vad de går för. Igen. Jag är inte rädd för mörkret, jag är inte rädd för mörkret, jag är inte rädd för mörkret, jag lovar.

De är min dröm att få se, igen. Men inte denna sommaren. Men kanske hösten? Vintern? Våren? NÅGON GÅNG?! Jag vet inte vad jag gjort utan Kent. Hade jag ens funnits? Kent visar att det går att få ihop väldigt sköra låtar genom att göra som Jocke - Som skriver vad som passar in.

Kärlek :')

JOOO självklart vill han ha massa ego-pics. :D Kent pfft.