Lyssnar på musik och försöker lugna ångeståskan i mitt bröst.. Blixtar som sänder ut smärtan i hela kroppen och frustrationen mullrar dovt. Men mitt yttre består av leenden och lugn. Hela livet är dtt skådespel.

Varför skådespela?
Det tröttnade jag på för länge sedan. Var den du är, för det är enda sättet att uppnå verklig lycka.
Det är fruktansvärt svårt, men med motargumenten att vi alla en dag ska dö och att folk förmodligen mest kommer minnas de bra grejerna med oss, så ökar ju motivationen till att verkligen vara sig själv.
Så de inte minns fel grejer med oss.

I min närvaro behöver ingen skådespela i alla fall. Det är så mycket bättre om de säger ärligt rakt ut om något är fel, och vad som kan göras för att göra det bättre. Och att de är glada och gör det de vill, lever sina liv och är sig själva.
Att låtsas vara glad när man inte är det gör bara ont.

Nu vill jag inte sitta och låta pretto eller som den som vet allt, jag försöker bara hjälpa dig på bättre humör. <3