Jag har sådan abstinens, efter rakblad, darrar, rycker och skit. Härda ut. Men när jag har extra ont inuti så dagdrömmer jag om att fly, tabletter och vodka sen bye, bye. Men det handlar inte om att dö, liksom. Bara att slippa allt ett tag. Jag skriver mail i huvudet till Tim. Men sådana som aldrig blir skrivna, för självmord pratar man inte högt om. Det blir sådant jävla liv. Och har jag inte dött än lär jag inte dö (av den anledningen iaf) nu heller.

Men det gör ju så jävla ont, som grävskopor som gräver sig in.

Dessa rakblad och blod, blir jag aldrig av med tanken? Om några dagar är jag i Östersund. Då, fan.. Då ska jag förstöra det jag byggt upp. Skit också. Jag hatar mig själv. Jag bara förstör och tänker fel..

Jag vill inte dö men ibland lockar lugnet. Men lär väl komma till något jävla helvete då. Fan med.

Alla argument har motargument och de i sin tur har motargument.

Skit. Ge mig lugn. Inte döden. Bara i mina dagdrömmar, lite tillfällig död. Då och då. Men inte i verkligheten. Jag är ju en duktig flicka (typ)..

om jag kunde så skulle jag skicka styrka till dig!