Monday 28 January 2013 photo 7/9
|
Mjaha, då var man tillbaka i Tims kontor. Igen. Han pratade massa, jag bara nickade och skakade på huvudet i stort sett. Men men, that's life då jag inte direkt haft någon mänsklig kontakt på 1,5 veckor. Så kul har jag det just nu.
Men så här blev det till slut sagt;
Vi ska ha fem möten, för att prata om olika teman (ångest, struktur/rutin, bl.a.). Under de fem mötena ska jag bestämma ett antal saker, en av de stora sakerna är... Medicinering. Ja, han drog upp det IGEN. BLÖHÖ. Fast jag har faktiskt tänkt lite i de banorna jag också. Så... eventuellt läkarkontakt + Timsamtal blandat till en jävla soppa. Som kan ha en väldigt positiv effekt på mitt liv. Kanske. Mycket möjligt.
Jag ska försöka skapa en rutin runt omkring mig, samma saker om och om igen, varje dag. För det är det jag trivs bäst av. Inte att ligga i sängen 21 timmar om dygnet och fundera på hur mycket mitt liv suger. För då suger livet. Faktiskt. Jag är beredd att hålla med där. Som allting annat. Förutom medicineringen. Tim sa:
"Jag rekommenderar dig att ta läkarkontakt.. jag kan skriva remiss också.. Jag kan inte tvinga dig, men jag REKOMMENDERAR det." Det var nästan ett krav där inbakat någonstans. BLHÖ. Men det är i alla fall det och hur motiverad jag är till att förändra mitt liv, skapa rutiner och sådana saker. Så jag har börjat göra en lista..
Positiva saker till medicinering:
*Kunna fokusera på att ändra livet till det bättre (detta väger ganska tungt på den där vågen..)
*Slippa skitjävelångestens skithelvete. Typ. (Ja, det väger också ganska tungt...) Med andra ord:
-Bli kvitt sömn- och aptitproblemen
- Slippa rakbladen
-Bli av med socialfobin en gång för andra (och därmed sluta isolera mig)
-På lång sikt: bli av med regelbundna panikattacker?
Negativa saker med medicinering:
*Läskigt :C
*Eventuella bieffekter?
*Eventuellt beroende? :S Stämmer det eller är det en myt?
*Lång inställningsperiod, eventuellt byte av mediciner osvosv.
*Mamma och resten av familjen, jag vågar inte berätta hur jag mår och det suger att dölja eventuellt pillerknaperi för dem. Och nej, det finns inte en chans att jag berättar för henne.
Skolan ligger i mitten här, det kanske kan bidra till att hjälpa mig fokusera bättre på skolan och dess uppgifter men eventuella biverkningar och sådana saker kanske gör att jag på kort sikt inte kan prestera det jag idag ändå gör.
Ja.. Det är en del att tänka på där.. Men jag måste säga att min sunda, socionomstuderande sida säger att det egentligen inte finns något att fundera på. Men min ångestbitna, svarta sida säger att det är läskigt. Punkt. Så jävla barnslig >_<'
Ska dit igen den 13:e... Måste ha något vettigt i skallen tills dess. UHU ;_; Vaddå självbestämmande? Jag orkar inte göra några val D'':
Annons
Camera info
Camera ST15i
Focal length 4 mm
Aperture f/2.6
Shutter 1/500 s
ISO 64
Comment the photo
FinaSabiina
Thu 7 Feb 2013 11:59
Det där med mediciner. Vid ångest använder man ofta allergimedicin som första alternativ då det är samma receptorer i hjärnan som reagerar och det är ju inte berondeframkallande. Lycka till med allt :)
InsolubleRiddle
Thu 7 Feb 2013 11:44
@Sabina81
Haha, bättre förklaring. Detta var dock innan beslutet om läkarkontakt.
Haha, bättre förklaring. Detta var dock innan beslutet om läkarkontakt.
Melflickan
Mon 28 Jan 2013 19:51
Jag hade samma kval när jag skulle börja med medicinering, men så här i efterhand är jag glad att jag gjorde det. Nu hade jag tur och den första sortens medicin funkade perfekt för mig, men när jag gick ner i en svacka i somras satte de in en extra medicin som förstörde en stor del av min höst för jag blev så otroligt rörig i tankarna. Efter att jag hade sagt det tog de bort den direkt, så... Ja.
Jag är inte ett dugg beroende. Självklart ska du inte snabbt sluta med medicineringen, utan trappa ner. Pillar man med hormonerna ska man vara rädd om dem, annars blir det ett HELVETE. Tro mig. Men beroende blir man bara om man får RIKTIGT tunga mediciner, och ska du bli medicinerad för första gången så kommer du inte få så tunga mediciner. Om du inte är schizofren eller liknande, och verkligen behöver det.
Jag tycker du ska prova. Det är medicinernas förtjänst att jag fortfarande har ett jobb, och att jag kommer upp på morgonen.
Jag är inte ett dugg beroende. Självklart ska du inte snabbt sluta med medicineringen, utan trappa ner. Pillar man med hormonerna ska man vara rädd om dem, annars blir det ett HELVETE. Tro mig. Men beroende blir man bara om man får RIKTIGT tunga mediciner, och ska du bli medicinerad för första gången så kommer du inte få så tunga mediciner. Om du inte är schizofren eller liknande, och verkligen behöver det.
Jag tycker du ska prova. Det är medicinernas förtjänst att jag fortfarande har ett jobb, och att jag kommer upp på morgonen.
Melflickan
Mon 28 Jan 2013 20:14
Jag kände att jag åtminstone kunde prova. Om det inte funkade/fick mig att må sämre så kunde jag alltid sluta. Det är inte ett beslut som kommer påverka mig tills jag är 30, kanske inte ens tills jag är 25, så om det inte hjälper är det bara att sluta ta dem. Plus att om jag hade cancer eller magsår skulle jag ta medicin mot det (trots uppenbara biverkningar) utan att tveka, så varför inte ta medicin mot min psykiska ohälsa och sjukdom?
Men åh, tack. <3 Jag försöker att inte skriva så mycket om hur jag är mår på bdb, för det är inte säkert att alla vill läsa. Men jag har en blogg där jag har skrivit en del förut om hur jag mår (och skriver en del fortfarande) så om du är intresserad kan du få en länk till den. :)
Jag tycker du är stark och så sjukt duktig. Jag vet hur illa det känns när man är där du är nu, men jag är övertygad om att du kommer klara av att sluta självskada och en dag leva ett liv du är nöjd med på alla punkter. <3
Men åh, tack. <3 Jag försöker att inte skriva så mycket om hur jag är mår på bdb, för det är inte säkert att alla vill läsa. Men jag har en blogg där jag har skrivit en del förut om hur jag mår (och skriver en del fortfarande) så om du är intresserad kan du få en länk till den. :)
Jag tycker du är stark och så sjukt duktig. Jag vet hur illa det känns när man är där du är nu, men jag är övertygad om att du kommer klara av att sluta självskada och en dag leva ett liv du är nöjd med på alla punkter. <3
InsolubleRiddle
Mon 28 Jan 2013 20:25
Ah, jo.. Men precis. Men jag fattar inte riktigt varför man är så skeptisk egentligen till psykofarmaka (heter det så? >_<).. Handlar det om skam/skuld eller någonting.. Att det inte är det normala och att medicin för psykisk ohälsa är mycket mer "seriöst" och ofta definieras till svåra psykiska sjukdomar? :S Kanske borde skriva en c-uppsats på det oO'
Åh, ja, tack. Du får gärna länka den till mig ^^
Och tack <3 och detsamma ^^
Åh, ja, tack. Du får gärna länka den till mig ^^
Och tack <3 och detsamma ^^
Melflickan
Mon 28 Jan 2013 21:07
Jag tycker verkligen du ska skriva en c-uppsats på det. 8) Jag kan svara mer utförligt om vad jag tycker en annan gång, just nu är jag alldeles för trött. x)
http://proppikroppen.blogspot.com
Kommentera så mycket du vill. ^^
http://proppikroppen.blogspot.com
Kommentera så mycket du vill. ^^
RunarViking
Mon 28 Jan 2013 17:37
Jag tror medicinering kan hjälpa. Men med många sånna där mediciner så kan du först må sämre, sen gradvis må bättre. Även om du själv inte märker nåt så kommer omgivningen märka av att du blir gladare etc :D
InsolubleRiddle
Mon 28 Jan 2013 17:41
Uh.. Kommer inte på något vettigt att skriva.. Bara BLÖAHRLERJER)##%JF;FDF ;_;
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/insolubleriddle/512647610/