January
Saturday 13 April 2013 photo 2/2
|
Idag är första gången på ett tag som jag har dator att skriva på, så tänkte uppdatera er och skriva i ordning det som har hänt.
Jag är fortfarande inlagd men är ute idag för jag behöver tvätta igenom alla de kläder som jag inte kunnat tvätta de senaste tre månaderna, host host. Men i alla fall.
Tisdagen den andra mådde jag skit, tryckte i mig ett gäng piller osv, utan att det direkt hade någon effekt. Venlafaxin är ganska värdelöst att försöka ta överdos på, överlag. Sedan på onsdagsmorgonen ringde jag akutpsykiatrin och fick tid hos dem senare under dagen. Så sen vart det inläggning för min del, knappast något förvånande. Då var jag på botten igen, liksom. Tredje gången jag var på intagningsavdelningen, avdelning 3B. Den enda avdelningen jag då i stort sett hade koll på och varit på.
I söndags, den sjunde, däremot så fick jag ganska hastiga besked om att 3B inte kunde ha kvar mig då de var överbelagda.. Så först var jag helt övertygad om att de skulle skicka hem mig. Men nej, till 4A bar det av. Förvirrad, ledsen och med en allmän känsla av övergivenhet hamnade jag på det som sas sig vara för Psykos och Ätstörningar. Men ja, avdelningsläkaren där var mycket mer vettig än 3B:s avdelningschef. Och jag har pratat med avdelningschefen tre gånger nu, efter att ha blivit inlagd för tredje gången så var de inte lika snabba med att skriva ut mig. Så jag blir kvar till minst tisdag, vilket känns bra för mig också. Jag har samtidigt en del i skolan att göra, så det känns okej. Jag har förstått att jag inte kan ta på mig allting där, jag gör det i min egna takt och de jag jobbar med vet inte om allting men de förstår ändå. Det är så skönt att för en gångs skull kunna säga att nej, jag pallar inte.
Så att, inte nästa vecka, men veckan igen har jag tid hos psykolog. Jag ska få göra en psykologisk utredning och få se om det är något ADHD/Autism som strular med mig. Det känns lite konstigt,, jag menar jag har träffat massa människor under min praktik som har haft ADHD och typ klättrat på väggarna. Men samtidigt skulle det kännas bra att få en förklaring på min femåriga ångest och självskadebeteende.
Hrm, vart det något mer? Jag trivs i alla fall mer än vad jag gjorde förut på 4A och jag har träffat på några människor i alla fall som känns vettiga. Tråkigt bara när det inte är någon som jag har förtroende som jobbar men ändå. Det får man ta ibland, man kan inte få allting serverat på silverfat. Jag har förstått att det är okej att säga att man mår dåligt, att man inte orkar. Att man vill skära sig och är trött på livet. Det finns faktiskt ett stöd i att bara säga det, till någon som man vet inte direkt tar illa upp eller liknande. Jag har varit enormt skeptisk till psykiatrin och akutmottagningen och allt vad det är, men det är jag inte längre. Visst, Sveriges budget suger och det har varit stora nerdragningar så att vänta på att få prata är väl något som tyvärr är normalt men så är det också i "verkliga livet utanför". Man kan inte få allting direkt och det är sådant som man bara får ta ibland. Men men, jag vill bara säga att om man inte vågar, ta steget ändå. För det är inte värt att må dåligt för att man inte vågar. Och jag är tacksam för dessa erfarenheter jag fått. Jag har en låååååååååång resa kvar, men det är skönt att ha nått denna etappen i alla fall. Jag har slagits, gråtit och haft självmordstankar innan jag har blivit tagen på allvar, men jag har heller inte gett upp. Mycket också tack vare Tims hejarrop, haha. Ibland behöver man ha en samtalskontakt som slår in lite i huvudet på en, haha.
Juste, jag har kontakt med ETÅ (Enheten för Trauma och Ångest) också. Så just nu har jag två samtalskontakter, en på Ungdomsmottagningen utanför Psykiatrin och sedan inom psykiatrin. På tisdag ska jag träffa avdelningschefen igen och prata om det sista, han har jobbat inom utredningsdelen och är nästan säker på att jag har ADHD (med H)... Så ptja, det finns väl inte så mycket att ifrågasätta där. Och som sagt, det skulle vara så satans skönt med en förklaring. Jag har väntat så länge på att ångesten ska försvinna, men den gör ju aldrig det.
En diagnos skulle också göra att jag slapp VENLAFAXINET! Tjoho! För att avsluta med något positivt ;)
Annons
Comment the photo
Melflickan
Tue 16 Apr 2013 17:09
..... I'm retarded xD Jag vet ju vad ADHD är. Mina läkare tror att jag har ADD.
InsolubleRiddle
Tue 16 Apr 2013 19:24
Ah, min syster medicinerar och jobbar som områdeschef sen två år tillbaka. Diagnos på rätt sätt kan vara bra. Man kan få bra hjälp då.
Muitoan
Sat 13 Apr 2013 16:43
Lycka till! Jag vet hur det är att hamna på botten. Din hälsa är viktig. Fysisk som psykisk. Ta hand om dig!
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/insolubleriddle/513881936/
Visa toppen
Show footer