January
Tuesday 28 January 2014 photo 2/2
|
Är på väg mot botten.. Igen. Igen. Igen. Men jag håller uppe en fasad, ingen förstår hur det är, både hon i Karlskrona och min nygamla samtalskontakt i Östersund säger att jag ser så bra ut, att jag ser så glad ut. Imorgon ska jag till läkare, för uppföljning av läkemedel och jag vet inte vad jag ska göra, trycker i mig Atarax och Imovane. Trots 3 Atarax och 1 Imovane så sov jag riktigt dåligt, vaknade flera gånger och jag har lovat mig själv att inte äta mig sönder på Atarax, det som funkar typ som rakblad.. Och jag har halvskurit ("rispat") mig ett par gånger, det börjar läka och ser fånigt ut. Söker upp bilder, tumblr och bloggar om sönderskurna tjejer, glömmer bort att vara förnuftig och bara triggar igång mig. Äter inte som jag ska, mycket godis och socker och läsk.. Jag känner mig tjock och äcklig och om lite mera än 24 timmar kommer Freddie så jag måste skärpa mig.. En del av mig vill bara slå till mig själv, säga åt mig att vakna upp, komma upp till ytan och ta ett andetag, känna livet flöda.. Men samtidigt..
När jag skar mig senast.. Jag tog rakbladet, jag grät medan jag gjorde det. För jag ville inte. Men samtidigt var suget så stort och hypnotiserande. Jag vet inte..Jag vill bara vara stark och vacker, men när jag ser mig själv ser jag bara fel, brister och äckelhet. Jag har nära och kära som bryr sig, men under nätterna känner jag mig så hatad och oälskad och äcklad av mig själv. Jag känner mig oförstådd och dum... Jag är bitter över mig själv, jag ler stort och ständigt men jag gråter på insidan. Jag vill inte... Jag orkar inte.
Fake it until you make it.. Men jag kommer väl dö på kuppen om jag inte får skrika ut mig snart. Jag vill inte bli inlagd, jag vägrar. Det är inte rätt sätt för mig, jag blir lätt institutionaliserad och needie.. Jag syns är, som den trasiga människan jag känner mig som. Jag vill göra det, utan att vara omgiven av personal och väggar... Men jag vet inte vad jag ska göra. Färglägger målarböcker, broderar, pluggar, äter godis. Men jag är ändå jag. Med mina tankar.. Jag vill bara döva mig med medicin, och det skrämmer mig också. Varför kan jag inte få använda något utan att göra en sån stor grej av det? Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva så här.
Det blir bättre, jag kommer till slut vända, komma upp igen... Men jag är alltid livrädd när jag upptäcker vart jag är på väg. Igen. Igen. Igen.
Annons
Geo tag
Camera info
Camera Nexus 4
Focal length 5 mm
Aperture f/2.7
Shutter 1/33 s
ISO 300
Comment the photo
BeautifulBakura
Sun 2 Feb 2014 14:47
Jag tror också genuint på att du en dag inte kommer att behöva mediciner i samma utsträckning som du gör idag. Men det kommer ta sin lilla tid och det kommer vara fördjävla jobbigt... Dock så har du överlevt såpass länge att jag hoppas, verkligen hoppas, att du ser/är medveten om iaf liiite vilken ENORM inre styrka du bär på inom dig. Mina ord om att du alltid kan ångest-bajsa med mig (mobil/bdb & PM) står fortfarande fast. Fina, unika och godhjärtade Riddle! <3
InsolubleRiddle
Mon 3 Feb 2014 13:41
<3 du är så fin, både inuti och utanpå.. Vet inte om du har mitt nya nr som slutar på 29?
LonliChild
Tue 28 Jan 2014 20:08
Låter precis som att du beskrivit mig i just denna text.
Var stark. Usch varför ska allt vara så svårt..
Var stark. Usch varför ska allt vara så svårt..
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/insolubleriddle/517271080/
Visa toppen
Show footer