Jag älskar att vintern kommit. Men samtidigt är jag en vår människa. Första gången man kan gå i t-shirt med jackan över ena armen eller knuten kring midjan. När man trodde att våren ALDRIG kommer så dyker den upp. Har samtidigt så mycket skit på våren och hösten. Typ bara går omkring och lever inte riktigt. Men så ibland, så blir det riktigt fint väder (spelar ingen roll hur, bara det blir vackert) och min hud spricker upp likt en puppa som följer en fjäril. Färgglad och livsstark. Fladdrar dit blommorna lockar. Tills det blir dåligt väder. Då är det nästan som jag dör. Tror inte att jag funnits, nästan, i en gladare skepnad. Var det bara en dröm?

Lever till albumet Rusningstrafik, imorgon är det examen. Fattar inte. Hur hände det?! HJÄÄÄÄLP!!! Var ju ASLÅNG tid kvar. Nyss. Igår. Typ en termin. Men nä.
Måste städa. Skriva uppgiften klar och lämna in. Haft feber sen i tisdags, lite feber, precis så det är jobbigt att röra sig och ha måsten. Inte sjuk-sjuk. Har näsblod utan att det rinner men det är där hela tiden, blir jättetäppt, får ont i halsen tidvis. Sen JÄTTETRÖTT. Ingen aptit. Alls. Tvingar i mig bröd typ. Dricker mycket te (julklappen från Freddien passade super iaf) försöker att hålla igång. Om jag lägger mig och halvsover eller somnar är det kört för flera timmar. Det har jag INTE tid med.

Annons

The photo has no tags

Camera Nexus 4

Focal length 5 mm

Aperture f/2.7

Shutter 1/1500 s

ISO 100

Date

February 2019