Jag bara gråter just nu och tårar och smink är utsmetat i hela jävla ansiktet. Jag har precis kommit hem efter att ha haft sista mötet med A-M, jag har aldrig känt så mycket respekt, tillgivenhet och sedd som hon har fått mig att känna mig. Hon gav mig en till kornpåse "de går alltid åt" (öh, ja? Använder min 3 gånger i veckan typ) och hon såg på mig rakt i ögonen innan jag gick "Vi avslutar för att du flyttar, och inte för att du varit jobbig eller slitit ut mig.Om du inte flyttat hade vi fortsatt att träffas. Även om du åker så planerar jag att jobba kvar här i många år till". Det känns ungefär som att mitt liv är över. Jaha. Det var det. Ingen mer DBT i Östersund. Ingen mer grupp. Ingen mer A-M. Det är bara att göra som girafferna i Madagaskar och gräva en grop och vänta tills döden kommer. Jag fattar att det säkert låter bajslöjligt men när jag väl trivs så försvinner allt. Östersund psyk och många av de patienter jag träffat där har gett mig små doser av livsvilja, att inte ge upp, att alla jag träffar kämpar och det är möjligt att få hjälp och bli bättre. DBT har gett mig så mycket (även om jag inte hann göra småle, acceptera som det är ; medvetenhet, acceptera verkligheten, villighet och egensinne och att skriva det avslutande av krisfärdigheterna).

Jag har längtat efter att komma in i krisfärdigheter men av någon anledning är jag lättad att slippa att småle, acceptera och att försöka mig på villighet och egensinne. Jag tror inte det är min grej XD I och för sig är inte medveten närvaro heller min grej. Jag vill försöka öva mindfulness efter att jag är klar här men jag hatar det, jag hatar mig när jag inte lyckas och jag hatar att göra en sak i taget, att inte döma och inte störa mig på folk. Jag suger på att göra tvärtemot känslan då jag går från noll till att ha gjort något impulsivt. Ibland sitter jag där och bara ".... Vad fan hände?" Jag borde ha gjort ett varv till, för jag har hatat så mycket att jag inte ens försökt med vissa saker och det jag har försökt med ha varit för svårt (det är något jag blivit lite bättre på med tiden) och jag kommer sakna mina guldstjärnor :(

Bläddrade i min bok och insåg att jag "bara" gjort medveten närvaro-övningsuppgiften två gånger men visshet tre? XD MN är ju övningen innan visshet :S Och dessutom lyckades jag börja precis gången efter de hade gjort en runda så fick faktiskt gå från första sidan till typ nästan ungefär sista. Och övningen där jag skulle identifiera en primär känsla är så kladdat, utsuddat, skrivet och utsuddat och överstruket att det inte ens kan kallas gjort.... Dessutom är det tre gånger man ska skriva och jag har tydligen bara gjort en halv gång.

Kul att det första jag gör efter att ha avslutat DBT:n i Östersund är att ta fram min bok och leta fel, brister och kunna visa hur jävla dålig jag är..

Be en anhörig ta kontakt åt dig?