Hej då 2009 HEJ 2010

Jag vill inte lämna 2009, det har varit ett så bra år! Fått lära mig så mycket... Fast lärt mig så konstiga saker som man borde lärt sig när man var liten! Att riktig kärlek faktiskt fins, hur det känns att verkligen vara ledsen, att saknaden kan man inte göra någonting åt, att tjejer inte har så stort människor värde i ett annat land, hur mycket ens vänner faktiskt betyder, hur ensam man känner sig när man gått vilse på ett fällt fast det är flera tusen människor på samma ställe och så jävla mycket mer...

Sådana saker man inte glömmer! Såna saker som sitter kvar hela livet... Jag har två speciella minnen från detta året ett var ett vanlig upplevelse för de flesta människor. Man blir dumpad av den som betydde allt. Sen tror man livet går under men man lever fortfarande. Man tror man är världens olyckligaste människa och tycker så synd om sig själv. Men det är bara att inse att alla människor är med om samma sak. Inget att dö över det har ju faktiskt funnits en lycklig stund innan! Sen om några dagar/månader/år så kan man faktiskt gå vidare, kanske iaf!

"Den som säger att tiden läker alla sår den ljuger"

Den andra upplevelsen är konstig! Den går egentligen inte att förklara. De flesta utlänningarna som kommer till Sverige har varit med om samma sak för dom kanske det var vardag! jag blev i chock tillstånd.

Det var vanlig dag i varma soliga Bulgarien, vi hade haft otroligt roligt hela veckan! Det var verkligen ett fest paradis. Egentligen skulle vi stanna två dagar och åka vidare till Ungern men det slutade med tre veckor i Sunny Beatch i stället. Vi hade börjat bli sjuka men tänkte att det skulle gå över så tog in på ett Hotel och låg där för att friska till. Dagarna gick och jag blev sjukare och sjukare. Vi åkte från sjukhus till sjukhus och tillslut blev det ambulans till Burgas. Min tanke var "ÄNTLIGEN TILL ETT BRA STORT FIN SJUKHUS". De leder mig till ett rum. Det var där man fick min stora chock.. Det var så skitigt, jag tror inte jag skulle kunna förklara för en vanlig svensk människa hur skitigt det var. Det var som på tv. Sånt man aldrig får se i värkligheten. Så alla fattiga människor lever inte JAG, inte en svensk blond turist med pengar! Min tanke var bara ut, ut, ut jag kunde inte vara kvar. Jag går in på toan för att spy. Skorna ligger kvar på hotelet och jag stannar till vid dör öppningen. På golvet ligger det blod, spya, bajs blandat med något konstig grönt. Jag vänder och tar min spy påse så jag kunde börja ansas. Jag lovar lukten i min spy påse som jag spytt i luktade godare än den lukten på sjukhuset. Jag fick iaf lära mig hur sjuk/ död människa luktade! De tar ifrån mig lisa och jag blir lämnad ensam. I ett rum där det sitter ett tiotal personer. Jag försöker prata med en sköterska men hon kan inte ett ord engelska, i stället försöker jag rymma tar min påse och springer så snabbt jag kan mot dörren men med en kropp som inte har vatten eller mat och 40 graders feber så kommer man inte så långt. Den jävla äckliga sjuksköterskan fångar mig och jag får så snällt gå o sätta mig på stolen igen. Aldrig känt mig så ensam och rädd! Jag tar fram mobilen o börjar skriva ett sms till chuck då kommer en tjej och bara trycker in en tjock nål som liknar en spik i armen på mig. Jag får helt panik börjar skrika på dom. Allt kom på samma gång jag blir så arg och ledsen. Gråter gråter och gråter. Människor börjar kolla på mig det är EN person i hela rummet som gråter och skriker. Eller det var två personer det var en bebis som inte kunde varit mer än ett par dagar gammal och det var jag den l8 åriga blonda tjejen med klänning, smycken och en mobil i handen värde 2000 kr. Jag kollade på killen som satt bredvid mig han var helt sönderslagen. Aldrig sätt en så sönderslagen människa i ansiktet, jag fåt ett litet leende av han sen stället jag mig o skriker på en sköterska på svenska. Hjälper det någonting? Nej klart det inte gjorde men tillslut så får jag resa mig och gå ut från rummet. Jag var så lycklig att få gå ut och får det underbara beskedet att jag måste stanna där en vecka. En panik känsla stiger sig i kroppen och jag börjar gråta i igen. Han som ligger bredvid och blir opererad gråter inte bra jag jag jag. Alla kollar! jag känner verkligen människor blickar som betyder "jävla bortskämda unge". En bulgarisk tjej som kan prata engelska kommer fram till mig och säger "Jag förstår dig, du är rädd! Du är inte van vid det här du kommer från ett land där allt är perfekt" Ett land där inte fattigdomen finns! Hon sa till mig att hon skulle hjälpa mig att komma till ett privat sjukhus bara jag har pengar. Jag skulle kunna ge henne allt jag hade och hon kör mig till ett fint privatsjukhus. Tror inte jag han säga tack ens för blev direkt inlagd. Men jag var så otroligt tacksam! Nu lämnade jag allt som hade med fattigdom att göra. Nu åkte jag ifrån alla sjuka människor med ett leende. Jag fick allt på grund av mina pengar!

Det jag ville få ut av min lilla berättelse som redan säkert många har hört är att jag har lärt mig en så otroligt stor sak. Vi har det så jävla bra och vi är så jävla bortskämda! När jag tänker tillbaka på den här händelsen så skäms jag faktiskt. De försökte hjälpa mig men jag bara skrek och grät. Alla andra människor tog emot vården de fick, jag bara var arg och kände att de behandlade mig dåligt. Detta var inte på film detta var värkligheten och det är så den ser ut. Så nu ska jag fan sluta att klaga!

Så mitt nyårslöfte är att vara glad åt det livet jag har!

SÅ HA EN BRA NYÅR NU MÄNNISKOR!

gott nytt år:D!