Ibland så mumlar du konstiga ord i mitt öra, du pratar om framtiden så ljus och klar, du säger att jag fick dig se ljuset i tunneln, att mina ord hjälpt dig en bit på vägen och att du ska tacka mig. Jag ler, känner mig tillfreds med tillvaron och jag hör hur du ler på andra sidan luren. Tillslut kan jag inte hålla mig längre, skrattet bubblar enda från tårna och ut genom munnen, det är låter som champagne som rusar i mina ådror och du skrattar med mig. Jag frågar vad vi håller på med och du säger att du tror att det är det här som kallas "förförelse". Det får mig att skratta ännu mer och en längtan tänds i min kropp, för visst önskar jag att din kropp låg bredvid min, att vi skrattade tillsammans i en säng, för jag vill se hur dina ögon tåras av skratt, jag vill se dina ögon glittra och jag vill att du ska se mig, precis som den jag är.

Det kanske låter fånigt, det kanske låter heltokigt, det kanske till och med låter dumt men jag struntar i det. För just här, just nu så är det du och jag, en telefon emellan och champagnebubblor i hela magen.

Kommer det någonsin bli likadant när du kommer hit?

Annons

The photo has no tags

July 2013