Friday 10 October 2008 photo 1/6
|
Den 10:e juni var den absolut bästa dagen i mitt liv. En milstolpe som jag aldrig kommer glömma. Sommaren som följde var även helt underbar. Jag var så äckligt kär i dig, och allting var helt enkelt bäst. Sen kom hösten, jag kom in i en svacka där jag tvekade på mina känslor och den varade ända fram till våren. Jag förstår fortfarande inte hur du orkade med mig!
Vi hade våra pauser, vi gjorde slut och blev tillsammans igen. Jag kom och gick lite som jag ville, och sårade dig bara mer och mer. Jag kom in i en ond cirkel där jag tog för givet att jag hade dig. Jag hörde aldrig av mig, uppskattade inte dig och var allmänt kort och dryg. En person som jag hade hoppats på att jag aldrig skulle bli.
Jag vet inte varför jag inte pallade mer. Jag var bara trött på allt, jag ville vara fri. Jag fick hybris, trodde att jag var störst, bäst och vackrast. Kunde få vem jag ville. Sen kom den dagen som jag senare skulle ångra väldigt mycket. Efter mycket om dumpade jag dig på ett smärtsamt sätt - jag ville bara få det överstökat.
De första veckorna kände jag mig så extremt lättad, och kunde slappna av. Men alltmer som tiden gick kändes det mer och mer tomt. Att vakna upp i en tom säng på helgerna och inte kunna få krama om dig, känna din doft och få kyssa dig var det jobbigaste jag varit med om.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. "I'm sorry" just isn't enough! Jag tänker på dig varje dag nu, och saknaden blir bara större och större. Jag tänker på allt som jag kunde gjort annorlunda! Jag ser framför mig hur jag står på knä och trär en ring på ditt finger, något som skrämde mig förut. Helt sjukt!
Jag tror nog att vi aldrig var ute och åt på en restaurang själva! Jag var också så sjukt snål! Vafan var det med mig?! Jag skulle kunna rabbla upp så extremt många saker som jag gjorde fel, som jag önskar att jag kunnat ändra på.
Jag älskar dig Hannah Karlberg, även nu när det är över. Jag kommer tänka tillbaka om 50 år och tänka på dig. Du har hjälpt till att skapa den jag är idag, och även den jag kommer vara i framtiden. Det är jag evigt tacksam över.
Vi hade våra pauser, vi gjorde slut och blev tillsammans igen. Jag kom och gick lite som jag ville, och sårade dig bara mer och mer. Jag kom in i en ond cirkel där jag tog för givet att jag hade dig. Jag hörde aldrig av mig, uppskattade inte dig och var allmänt kort och dryg. En person som jag hade hoppats på att jag aldrig skulle bli.
Jag vet inte varför jag inte pallade mer. Jag var bara trött på allt, jag ville vara fri. Jag fick hybris, trodde att jag var störst, bäst och vackrast. Kunde få vem jag ville. Sen kom den dagen som jag senare skulle ångra väldigt mycket. Efter mycket om dumpade jag dig på ett smärtsamt sätt - jag ville bara få det överstökat.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. "I'm sorry" just isn't enough! Jag tänker på dig varje dag nu, och saknaden blir bara större och större. Jag tänker på allt som jag kunde gjort annorlunda! Jag ser framför mig hur jag står på knä och trär en ring på ditt finger, något som skrämde mig förut. Helt sjukt!
Make it up to her.
Det krävs mycket mod för att skriva en sådan text. :)
Men om det du nu gjorde var så hemskt, tänk på det här då?
Kommer det någonsin hända igen?
*Hint, det är en metafor*
Hade också en sån period i början av hösten förra året på JB. Men när My gjorde slut tänkte jag att det fick va slut me det och nu försöker jag ge Jojjo allt ja kan :) Dock har vi bara varit på bio tillsammans en gång...och det va me dig och hannah. Det där me resturang kan jag väl glömma eftersom hon inte gillar att vuxna skulle glo på henne för att hon har sin egna stil :P Hade tänkt försöka bjuda henne på bio nån gång de närmsta veckorna^^ du kanske vill hänga på...eller skulle du inte klara av om vi satt och höll om/kysste varandra? Iaf, skulle vilja göra nåt för dig :)
Säg till om du vill nåt :D
Visst skulle jag vilja gå på bio med er ^_^
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ixarus/277240890/