March
Thursday 7 October 2010 photo 2/2
|
Ja detta är alltså en berättelse som jag ska skriva, det har inte hänt på riktigt, men är baserat på en verklig händelse. Jag kommer att skriova ett kapitel varje dag och detta blir det första. Läs om du har lust :)
Kapitel 1.
Det var drygt tre dagar kvar tills min dröm skulle gå i uppfyllelse. Jag hade längtat så länge efter detta ögonblick även om det ögonblicket bara skulle vara i ungefär 2-3 timmar, men det var lugnt värt det! Jag var säker på att min bästa vän Lina längtade minst lika mycket. Jag vart överlycklig när hon sa att hon hade dött av lycka när hon hittade två Ticnet-biljetter i ett litet paket på Julafton.Hon ringde mig nämligen samma kväll och förklarade hur glad hon var och att hon ville ta med mig på konserten. Jag vart förstås ännu gladare och kunde inte riktigt fatta att det var sant, hur kunde jag ha sån tur liksom? det fanns inte för mig innan. Två dagar paserade långsamt förbi, dom dagarna satt jag mest och pratade med Lina om hur underbart det skulle bli att få träffa våra största idoler Tokio Hotel. Inte bara för musiken (Som vi by the way älskar!) utan också för att vi hade gått och kärat ner oss i två medlemmar från bandet. Bill & Tom, dom mest vackraste personerna som jag någonsin sett. "Man kan inte bli kär i någon som man inte har träffat" sa folk till oss, men vi brydde oss inte det minsta om vad dom sa, eftersom att det var samma personer som kallade Bill & Tom homosexuella för att dom råkar ha ett feminint utseende. Nej, vi brydde oss inte. Vi kunde bli kära i personer vi inte hade träffat. Vi kunde. Klockan närmade sig 13 och jag skulle snart åka iväg på moped till waxholmsbåten in mot stan, där skulle Lina (med familj) hämta mig. Jag satt och lyssnade på deras låtar om och om igen. "Snart..snart ska jag få höra detta live, tänk att få kolla dom i ögonen när dom sjunger just denna mening" Tänkte jag när jag hörde Bill (med Tom i BackVocals) sjunga texten, Running through the monsoon
Beyond the world,
til' the end of time
where the rain wont hurt.
Fighting the storm,
into the blue.
And when I lose myself,
i think of you.
Together will be running somewhere new,
and nothing can hold me back from you.
Through the monsoon, Through the monsoon.
"Nästa Nackastrand" Hörde jag svagt genom mitt headset och gick iväg mot öpnningen. Jag klev ut på bryggan, vinden blåste genom mitt svarta hår och några små stänk från vattnet landade försiktigt på mitt ansikte. Jag satte mig ner för att vänta utanför ett rött stort hus, lutade mig mot väggen och tänkte en tanke som upprepade sig om och om och om igen i mitt huvud. "Imorgon, ska jag träffa Tokio Hotel!"
Kapitel 1.
Det var drygt tre dagar kvar tills min dröm skulle gå i uppfyllelse. Jag hade längtat så länge efter detta ögonblick även om det ögonblicket bara skulle vara i ungefär 2-3 timmar, men det var lugnt värt det! Jag var säker på att min bästa vän Lina längtade minst lika mycket. Jag vart överlycklig när hon sa att hon hade dött av lycka när hon hittade två Ticnet-biljetter i ett litet paket på Julafton.Hon ringde mig nämligen samma kväll och förklarade hur glad hon var och att hon ville ta med mig på konserten. Jag vart förstås ännu gladare och kunde inte riktigt fatta att det var sant, hur kunde jag ha sån tur liksom? det fanns inte för mig innan. Två dagar paserade långsamt förbi, dom dagarna satt jag mest och pratade med Lina om hur underbart det skulle bli att få träffa våra största idoler Tokio Hotel. Inte bara för musiken (Som vi by the way älskar!) utan också för att vi hade gått och kärat ner oss i två medlemmar från bandet. Bill & Tom, dom mest vackraste personerna som jag någonsin sett. "Man kan inte bli kär i någon som man inte har träffat" sa folk till oss, men vi brydde oss inte det minsta om vad dom sa, eftersom att det var samma personer som kallade Bill & Tom homosexuella för att dom råkar ha ett feminint utseende. Nej, vi brydde oss inte. Vi kunde bli kära i personer vi inte hade träffat. Vi kunde. Klockan närmade sig 13 och jag skulle snart åka iväg på moped till waxholmsbåten in mot stan, där skulle Lina (med familj) hämta mig. Jag satt och lyssnade på deras låtar om och om igen. "Snart..snart ska jag få höra detta live, tänk att få kolla dom i ögonen när dom sjunger just denna mening" Tänkte jag när jag hörde Bill (med Tom i BackVocals) sjunga texten, Running through the monsoon
Beyond the world,
til' the end of time
where the rain wont hurt.
Fighting the storm,
into the blue.
And when I lose myself,
i think of you.
Together will be running somewhere new,
and nothing can hold me back from you.
Through the monsoon, Through the monsoon.
"Nästa Nackastrand" Hörde jag svagt genom mitt headset och gick iväg mot öpnningen. Jag klev ut på bryggan, vinden blåste genom mitt svarta hår och några små stänk från vattnet landade försiktigt på mitt ansikte. Jag satte mig ner för att vänta utanför ett rött stort hus, lutade mig mot väggen och tänkte en tanke som upprepade sig om och om och om igen i mitt huvud. "Imorgon, ska jag träffa Tokio Hotel!"
Annons
Comment the photo
exmil
Fri 8 Oct 2010 01:40
Svårt att bli kär i kändis riktiga personlighet när man inte träffats tbh.
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/izmo/474072467/
Visa toppen
Show footer